En vanlig föreställning är att finanskrisen har fått länderna i Östeuropa att överge systemen med platta skatter. Men verkligheten ser annorlunda ut. I Bulgarien, där den högsta skattesatsen minskat från 50 till 10 procent sedan slutet av 90-talet, möts krisen med skatterabatter. I Ungern håller den socialistiska regeringen på att platta till skattesatsen för både anställda och företagare. I Polen har den högsta marginalskatten sänkts markant, från 40 till 32 procent. Polen är också den enda EU-medlem vars ekonomi tydligt växer i år.
De baltiska länderna har haft svårare att möta krisen. Lettlands president sade i somras att den platta skatten skulle ersättas med en progressiv skattesats, bland annat genom att skatten för låginkomsttagare sänktes. Två dagar senare beslutade dock regeringen att behålla platta skatter.
Det är svårt att spekulera om vilken lösning Lettlands regering till slut kommer att landa i. Men det kan vara värt att komma ihåg att landet inledde året med att sänka den platta skatten från 25 till 23 procent. I Litauen har den platta skatten sänkts från 27 till 21 procent de senaste två åren. Estland har under krisen skjutit fram en planerad sänkning av den platta skatten från 21 till 18 procent, men regeringens långsiktiga inställning till låga skatter tycks ligga fast.
Låga och ofta platta skatter har också varit ett framgångsrecept i Slovakien och Tjeckien. Två länder i Östeuropa som börjat närma sig västländerna i levnadsstandard och som liksom Sverige har en ovanligt låg nivå av relativ fattigdom.
De nya marknadsekonomierna i Östeuropa tror på platta och låga skatter eftersom det har visat sig vara en framgångsrecept. Platta skatter ökar incitamenten till arbete, företagande och sparande. De minskar på regelkrångel och skattebyråkrati. De snedvrider inte ekonomisk beteende lika mycket som progressiva skatter
Sverige är känt som ett högskatteland. Där den som ökar sin inkomst med 100 kronor kan få betala hela 74 kronor i synliga och osynliga skatter. Men de extraskatter som tas ifrån höginkomsttagarna, värnskatten och statsskatten, bidrar relativt lite till statskassan. I stället skadar de ekonomin genom att minska incitamenten till utbildning och karriärutveckling, uppmuntra till skatteplanering samt leda till att välutbildade väljer att arbeta färre timmar än i omvärlden.
Ekonomiforskaren Åsa Hansson har visat att vissa skatter i Sverige är så skadliga att varje skattekrona som politikerna spenderar kan kosta fyra kronor att dra in. I det sammanhanget finns goda skäl att verka för ett plattare skattesystem i Sverige. Börja med att avskaffa värnskatten och statsskatten. Det kan låta som en vågad reform, men pragmatiskt går det att genomföra under kommande år. Så länge vi sätter konkurrenskraft och jobbskapande före viljan att straffbeskatta de rika.
Tjugo år efter Berlinmurens fall är det kanske dags för väst att lära från öst?
Nima Sanandaji
Fredrick Federley