Förslaget att inför politiska sekreterare i Linköping löser inga problem och är inte ekonomiskt försvarbart.
Det är mer regel än undantag att heltidspolitiker efter ett antal år med ett tufft och krävande uppdrag upplever att livspusslet inte längre går ihop. Först när även omgivningen utanför familjen börjar klaga över att man inte tillräckligt med tid att lyssna, att man uteblir från möten, brukar man inse att man måste ta i tu med saken.
Politiker som inte får tiden att räcka till för ett normalt socialt liv, blir dessutom på sikt inga bra företrädare för sina väljare. Politik är inte bara siffror och paragrafer. Det handlar i än högre grad om den empati och inlevelseförmåga som man bara kan få i den vardagliga kontakten med andra människor.
För det mesta har man själv i hög grad bidragit till problemet genom att ta på sig en massa sidouppdrag som inte har med grunduppdraget att göra. Jag vet exempel på kommunalråd som ägnat mer tid åt uppdrag utanför, än inom, den egna kommunen. Det har under årens lopp även förekommit här i Linköping. Inte oväntat är det ofta de kommunalråd som haft minst sådana sidouppgifter som gjort sig mest kända för att vara lättast att komma i kontakt med.I stället för att angripa problemet från grunden börjar man oftast att "se över ledningsorganisationen".- "Kanske behövs det en förstärkning på min egen nivå, någon som kan lasta av mig den tråkiga och besvärliga delen av jobbet.
Den här typen av resonemang,som utgår från individen istället för uppdraget, landar i regel i förslag om nya befattningar som exempelvis politiska sekreterare. Det innebär ytterligare en nivå att kommunicera med utöver de man redan försummat. Problemet med att toppolitikerna inte får tiden att räcka till löses inte med att skapa nya högavlönade politiska tjänster. Ska man åstadkomma en dräglig arbetssituation för de som har dessa ansvarsfulla uppgifter sker det bäst genom omfördelning av det politiska ansvaret till fler demokratiskt valda personer och inte till politruker.