Den 12 juni hölls presidentval i Iran. Urvalet av kandidater utfördes av Väktarrådet under ledning av den högsta religiösa ledaren Ali Khamenei. Alla politiska partier och fackliga organisationer som inte är tillåtna i Iran, har bojkottat det odemokratiska valet. Fyra kandidater som var lojala till den teokratiska grundlagen godkändes av Väktarrådet. Men trots alla begränsningar och valets odemokratiska karaktär deltog miljontals iranier i valet för att visa sitt missnöje med den sittande regeringen under ledning av president Ahmadinejad.
Iranska folket har åter hamnat mellan två dåliga alternativ, mellan pest och kolera. Folk har på grund av avsaknad av ett progressivt och ett demokratiskt alternativ valt att rösta på Mir Hossein Mossavi, som kallas för reformist. En reformist som respekterar den reaktionära grundlagen och den hierarkiska religiösa pyramiden. Reformerna handlar inte om demokratiska rättigheter, fria val, fackföreningsrätt och organisationsrätt, yttrandefrihet, avskaffande av könsapartheid eller genomförande av ett sekulärt system. Reformerna är små och ytliga. Men folket har fått nog av Ahmadinejads regering och det politiska förtrycket.
Valfusket och de senaste våldsamma attackerna mot tiotusentals fredliga demonstranter visar ännu en gång att regimen i Iran inte är redo för några reformer och därmed valt att krossa folkets uppror med vilka medel som helst. Regimen väljer samma utväg som Shahen av Iran, som störtades år 1979.
Ahmadinejad representerar inte de fattiga och de förtrycka människorna. Prästregimen står i ord på svagas sida, men i handling försvarar den stenhårt överklassen och representerar hela det korrupta kapitalistiska systemet. Den islamiska regimen har genom anpassning till Världsbanken och Internationella valutafonden radikalt försämrat arbetarnas ekonomiska situation.
Privatiseringar fortsätter med hög fart. Tusentals arbetare har under de senaste fyra åren avskedats och inte erhållit någon lön på flera månader. Inflationen är enligt den iranska riksbanken 25 procent, men i själva verket är den högre än 40 procent. Matpriserna har höjts mellan 45-50 procent under det senaste året.
Minimilönen för arbetarna inför det nya året fastställdes på 265 000 tuman/månad, motsvarande 2 500 kronor/månad. Men enligt ekonomiska experter ska minimilönen i samband med inflationen vara 850 000 tuman i månaden för att en arbetare ska kunna försörja sin familj. 75 procent av befolkningen lever i dag under fattigdom. Påståendet att Ahmadinejad har ett stort stöd bland de fattiga är en bluff som saknar motstycke
Folket i Iran har inte skrämts av det brutala och nakna våldet. Ungdomar och i synnerhet kvinnor står i spetsen för kampen mot regimen. Folkets krav och önskemål är införande av demokrati, rättvisa och ett sekulärt samhälle. Den som försvarar dessa krav samt motsätter sig utländsk inblandning i Iran blir för eller senare folkets ledare.
Faramarz Davoudi