Barn som av någon anledning behöver ett nytt hem och ny vårdnadshavare befinner sig i en känslig och komplicerad situation. Omständigheterna som lett fram till behovet av placering är ofta oerhört svåra och inte sällan sorgliga. Det handlar om att få ett nytt hem och vänja sig vid en helt ny miljö när hela den värld som varit bekant plötsligt faller samman. Det är därför viktigt att anhöriga eller andra närstående till barnet, som barnet kan anknyta till, är prioriterade vid bedömningen.
Socialtjänsten verkar dock inte alltid följa denna prioriteringsordning, vilket är oroande.
Enligt socialtjänstlagen ska det alltid prövas om det finns någon i barnets närmiljö; en anhörig eller annan närstående som redan känner barnet och som kan anses lämplig som vårdnadshavare och som kan öppna sitt hem. Trots kravet på denna prioritering, som infördes efter en lagändring 2007, verkar den inte alltid följas i praktiken. Jag har fått kännedom om flera anhöriga som velat vara barns stöd men aldrig kommit ifråga för detta.
Den beskrivning av praxis som har kommit mig till del från olika socialtjänstkontor ger vid handen att det är upp till varje socialsekreterare att besluta vem eller vilka personer som ska övervägas vid prövning av ett placeringsärende.
Tänk dig in i följande tragiska situation: En kvinna mördas av sin man, som döms till ett långt fängelsestraff. Paret har flera barn tillsammans och barnen måste placeras och få ett nytt hem. I barnens närhet finns som närmaste släktingar mormor och morfar, med en bra relation till barnen, fungerande ekonomi och möjlighet och en vilja att ta hand om sina barnbarn. Då ter det sig ganska självklart att morföräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare åtminstone borde prövas i en sådan situation. Ändå har jag personligen följt ett fall med just dessa omständigheter - där morföräldrarna inte beaktades som möjliga vårdnadshavare eller ens som avlastningshem för barnet.
För att barnets bästa verkligen ska kunna tillvaratas krävs efterlevnad av lagen. Jag har frågat folkhälsominister Maria Larsson vad som görs för att se till att lagens krav fullföljs och hoppas på en förbättring av detta. Det är dags för varje person som arbetar med placeringar av barn att ta till sig socialtjänstlagen. Genom att prioritera anhöriga vid prövningen säkerställs att barn kan placeras i sin närmiljö, om den är lämplig. Varje barn har rätt till en prövning av en sådan möjlighet.
Yvonne Andersson