Efter ett antal mediala kommentarer kring att en 83-årig kvinna nekats operation, hävdar jur kand och Europarättsjuristen Lars Ola Hull (Corren 25/7) att den enda som förstått vad det handlar om är min kollega, tillika riksdagsmannen, Finn Bengtsson (M). Påståendet kan diskuteras, men ur en synvinkel har Hull mer rätt än han anar - för själv har han inte begripit ett dyft!
Regelverket säger att alla behövande har rätt till vård. Gott så. Av detta drar Hull den befängda slutsatsen att inga prioriteringar får förekomma. Man tar sig för pannan! Känner Hull över huvud taget till den nyligen genomförda vårdprioriteringsutredningen? Enligt Hulls resonemang har denna uppenbarligen ägnat sig åt att systematisera och kodifiera kriminalitet.
Prioritering innebär att uppgifter rangordnas efter angelägenhetsgrad - en självklar nödvändighet inom alla organisationer med begränsade resurser. Inom vården innebär detta att åkommor som bedöms behöva snabb handläggning prioriteras före sådana som kan vänta.
Enkelt uttryckt: Om Lars Ola Hull söker på akutmottagningen för magkatarr kan han få vänta tills kirurgjouren opererat en blindtarm - och söker han på en mottagning för en godartad åkomma prioriteras han lägre än någon som fått en cancerdiagnos.
Gissningsvis godtar Hull detta. Nästa gång kan det ju vara han som behöver snabb handläggning.
Förmodligen menar Hull att ingen människa i behov av vård får prioriteras bort - det vill säga nekas vård. Då bör han skriva det. Som icke-jurist har jag den måhända naiva uppfattningen att ett visst mått av språklig stringens behövs inom juridiken. Om Hull inte ens begriper skillnaden mellan prioritering och bortprioritering bör han allvarligt överväga sitt yrkesval.
Bror Gårdelöf