Varje gång jag har med apoteken att göra blir jag irriterad. Man tycks här helt missat konceptet "kundorientering". Detta är vad som hänt mig på senare tid:
* Oönskad rådgivning. Jag hämtar mitt recept. När jag ska betala påbörjar expediten en långrandig rådgivning om hur jag ska ta min medicin och vad den innehåller. Många olyckssystrar och bröder väntar på sin tur och jag försöker att avbryta tiraden. Förklarar att jag vet vad medicinen innehåller, hur den fungerar och om jag till äventyrs skulle må dåligt av den har jag en läkare i familjen. Det går ändå inte att få tyst på den beskäftiga damen.
* Den underliga prissättningen. Vi har en fölunge som måste få dropp. Veterinären ber min man köpa Ringer-acetat på apoteket på hemvägen. På sjukhusapoteket i Norrköping har man inte tillräcklig mängd. Maken åker till sjukhusapoteket i Linköping där man har rätt mängd i ett lager. Efter viss väntan får han dropp-påsarna. Nu har dock klockan blivit efter 18.00 och då kostar det 2 000 kronor extra. På grund av att apoteket inte har vanliga varor hemma blir en summa under 200 kronor plötsligt en summa över 2200 kronor.
* Vad har ni i butiken? Jag tar med mig en tom förpackning förut innehållande en klistrad häfta. Väl på apoteket på US ber jag att få köpa en likadan. Trots att jag köpte den nu tomma förpackningen nyligen hävdar expediten att denna vara har man inte. Under vår diskussion får jag plötsligt syn på varan på hyllan bakom expediten och får faktiskt köpa den.
* Varan finns inte. I min hästsportstidning annonserar ett företag att nu finns kombinationspreparat (mot flera sorters inälvsmask) för hästar. Fint, tänker jag och nästa gång jag ska maska hästarna ber jag om kombipreparatet. Expediten på apoteket i Tannefors upplyser mig om att något sådant preparat inte finns. Hon frågar sina kollegor och man skrattar vänligt åt denna dumma djurägare som påstår något så fånigt. Nästa gång jag kommer ligger preparatet på hyllan.
* Kontakt, går det? I dag, måndag, tänkte jag skicka sonen att hämta ett inringt recept. Ville därför ha besked om det fanns att avhämta samt vad det kostade. Man kan inte längre ringa till apoteken utan hamnar hos en växel någonstans i Sverige. Den vänliga damen i luren kan inte se min medicin på sin skärm och när hon ringer upp apoteket på dess hemliga nummer svarar de inte. Hon ringer tre gånger och jag väntar tålmodigt. Ingen svarar. "Dom kanske har lunch", säger hon urskuldande. Klockan är 14.10.
Jag går upp på Apoteksbolagets hemsida för att framföra kritiken där den hör hemma. Men det finns ingenstans att framföra den på.
Så här blir det när någon har monopol på en marknad.
Tips till Apoteksbolaget: I England fungerar det väldigt bra och alla standardmediciner säljs i billig standardförpackning till lågt pris.
Ann Jakobsson