Christian Gustavsson, 1:e vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, uppger i Corren den 10/6 att problemen inom psykiatrin i länet enbart kan lösas genom privata alternativ. Av artikeln framgår inte vilka problem Gustavsson menar. Det framgår inte heller vad de påstådda problemen, samt gamla och nya lösningar baseras på?
Frågan är om det är legitimt att som politiker gå ut med en del påståenden utan att redogöra för underlaget och skapa förvirring och irritation bland både befolkningen och psykiatrins personal?
Uttalandet är vilseledande. Å ena sidan överkvalificerar Gustavsson andra vårdgivare som vare sig har samma bredd av kompetens eller sysslar med samma tyngd av problematik, å andra sidan diskvalificerar han generellt psykiatrins personal. Vilket i sin tur kan försämra motivationen hos personalen och i slutändan arbetsmiljön och vårdkvaliteten. Detta häpnadsväckande uttalande gör landstinget och psykiatrin alltmer oattraktivt. Gustavsson borde ha sökt psykiatrins personal för att bilda sig en bättre uppfattning om både problemen och dess potentiella lösningar.
Visst brister psykiatrin såsom resten av hälso- och sjukvården och samhället i övrigt på en del saker. Ansvaret för detta åligger inte enbart psykiatrins personal, som dagligen utifrån befintliga och föga resurser "jobbar häcken av sig" för att skapa en bra arbetsmiljö och ge en god vård, utan även politiker.
Märkligt nog väljer Gustavsson att projicera orsak om politikers tillkortakommande till psykiatrin, samtidigt som han vill framstå som psykvårdens räddare genom att privatisera den.
Att få igång en positiv utveckling och locka kompetenta personer är inte i första hand politikers uppdrag, utan tjänstemännen. Tyvärr är det inte ovanligt i Östergötland att politiker lägger sig alldeles för mycket i det operativa systemet, där tjänstemannen har bäst kunskap och faktisk legitimitet.
Jag har jobbat inom psykiatrin under ett antal år och själv varit kritisk till de fysiska, psykosociala och ekonomiska förhållandena. Men detta innebär inte att jag vantrivs och/eller gör ett sämre arbete. Jag förstår inte varför politikers vanmakt tolkas som psykiatrins misslyckande.
Psykiatrin kan leva upp till Socialstyrelsens rekommendation om landstinget väljer att ge psykiatrin ekonomiska resurser, för att anställa flera psykologer/psykoterapeuter med KBT-inriktning, än köper tjänster från andra vårdgivare. Vidare anser jag att ett mögelskadat hus inte är ett argument för privatisering.
Slutligen känner jag såsom flera av mina medarbetare förnedrad av Gustavssons påståenden. Hans uttalanden försämrar psykiatrins anseende och påverkar personalens motivation och prestationer negativt.
Ali Sarkohi