Diverse terrorgrupper och militanta rövarband med politiska förtecken använder Muhammed och koranen som vapen i kampen mot "de otrogna". Islamistiska, iskallt beräknande fundamentalister hoppar jämfota av glädje när tidningar i Europa publicerar nidbilder på profeten Muhammed. Teckningarna ger dem möjlighet att exploatera den historiskt betingade, folkligt förankrade misstro visavi väst som präglar stora delar av den muslimska världen -- och som späddes på när president George W Bush proklamerade krig mot terrorns axelmakter.
Att kritisera, fördöma och bekämpa islamistiska dårfinkar som spränger och mördar är en sak. Att håna och sätta sig till doms över företeelsen islam och dess symboler är någonting annat. Det är att förödmjuka den majoritet av muslimer som tillber Muhammed, men inte anser att självmords-attacker och bomber är den lika logiska som ofrånkomliga konsekvensen av koranens texter.
Publiceringen av karikatyrer av Muhammed ryms självklart inom ramen för de fri- och rättigheter som utmärker den demokratiska och anständiga civilisationen, men vilken är vitsen med provokationer för provokationens egen skull? Är det så enkelt som att en sekulariserad civilisation i väst är så blasé efter att ha vältrat egna tabun och sakrosankta symboler överbord, att kikarsiktet måste ställas in mot andra kulturers? Provokationen som underhållningsindustri. Radikalt och banbrytande? Inte. Bara barnsligt, fånigt, larvigt -- och ammunition i händerna på militanta muslimska grupper som skyr försoning och dialog som pesten.
Många muslimer i Sverige har flytt från förtrycket i muslimska länder. Det måste finnas angelägnare saker att göra än att driva gäck med deras religion. Till exempel att informera om de sociala och klassrelaterade orättvisor som ofta finner sin utlöpare i den kompromisslösa fanatismen. (Som i Egypten, där Sadats efterträdare Mubaraks vägran att genomföra en beslutad jordreform födde hat och desperation bland de jordlösa bönderna. Mubaraks politik och storgodsägarnas förtryck gav det militanta Muslimska brödraskapet luft under vingarna.)
Påvarna utfärdade bullor där kristenheten uppmanades till korståg mot saracenerna, "de ogudaktiga", "djävulens förtrupper". Frågan är hur mycket som hänt sedan dess. Islamofobin går som ett väsande spöke gen-om västvärlden. Många i väst anammar tesen om den islamistiska världskonspirationen, i arabvärlden och Ryssland putsas på den antisemitiska mytbildningen, allt medan fundamentalistiska islamister demoniserar västvärlden (och får draghjälp av "radikala", sensationshungriga medelklassredaktörer i Europa).
Demokrati i arabvärlden dröjer. Så länge religionen nyttjas som vapen i regimers eller organisationers strävan till hegemoni, kommer konflikterna inte bara att bestå. De fördjupas. Att oljan är en strategisk nyckelfaktor, att de sociala spänningarna tilltar och att hotet från terrornätverket al-Qaida är ständigt närvarande, är fakta som inte låter sig trollas bort med besvärjelser.