Så händer det då igen - och alla blir som tagna på sängen. En nyss utskriven patient med psykisk sjukdom begår en allvarlig brottslig handling - mitt i Linköping. Anhöriga till offer och patient blir upprörda, för att inte tala om offrets och patientens lidande. Det fokuseras på om klinikledningen skall klandras och hur Socialstyrelsen skall agera.
Men har då politikerna inget ansvar i frågan? Stolt beslutades i riksdagen om en psykiatrireform för ett drygt decennium sedan, ett decennium som kanske tydligare än andra sedan har visat på en psykiatri som hamnat i kris i hela landet. Östergötland och Linköping är verkligen inget undantag, och den tragiska incidenten kan mycket väl upprepas redan i morgon, om inte det verkliga problemet analyseras korrekt och att adekvata åtgärder omgående sätts in. Här behövs det ett ledarskap som inte igen "skjuter budbärarna" utan visar på en politisk förmåga att verkligen kunna ta itu med problemet och finna vägar till lösningar på både kort och lång sikt.
Redan 2004 interpellerade jag i landstingsfullmäktige om en "Psykiatri i kris". Psykisk ohälsa toppade nu WHO:s lista över de sjukdomar som har den tyngsta effekten på samhällsekonomin, en högre dödsiffra än de flesta kroppsliga sjukdomar och ledde vanligen till omänskligt lidande. Men mot denna bakgrund hade politikerna under 30 års tid minskat landstingets budget för psykiatrin från cirka 30 till 10 procent. Denna ekonomiska marginalisering av problemet gav inte enbart successiva förluster av psykiatriska öppenvårdstider och vårdplatser inom slutenvården utan gav också, vad mycket allvarligare är, en sällan skådad kunskapsflykt från psykiatrin som de styrande politikerna varken såg eller därför begrep. Vem vill satsa karriär och yrkesliv på en verksamhet som går mot sotdöden genom återkommande beslut av dåligt informerade och därav okunniga politiker, som dessutom inte lyssnar till professionen?
Svaret från dåvarande landstingsstyrelseordföranden och personalansvarig politiker från (s) och (v) var raljerande, antydde att mina farhågor liknade sagan om "Peter och Vargen", skrämde upp medborgarna och snarast var ett av många partsintressen som man som god politiker hade att förhålla sig kylig till. Men verklighetsflykt har aldrig varit en politisk framgångssaga. Så ej heller nu.
Den nya alliansregeringen har insett detta och förstärker psykiatrin med både kort- och långsiktiga investeringar på minst 1,2 miljarder från statsbudgeten närmaste åren. Vi vill komma till rätta med såväl akuta brister som att ge radikala kunskapsförstärkningar inom psykiatrin för att stimulera den duktiga personal vars behov så länge varit osedda, och för att attrahera unga att vilja skapa sig en framtid som banerförare för förbättring av mental hälsa på god vetenskaplig och erfarenhetsbaserad grund. Den nya landstingsmajoriteten i Östergötland ger oss nu en unik möjlighet att bryta det kunskapsmörker inom psykiatrins område som blivit konsekvensen av den tidigare förda politiken i vårt land och vårt län.
Finn Bengtsson (m)
Riksdagsledamot i Socialutskottet
Landstingsfullmäktigeledamot Östergötland