Det händer varje vår när jag kommer hem till Norden. Nästan vindögd av hänförelse tittar jag ut över en orgie i naturskönhet med äppelblom, tulpaner, vildsinta träd och växter på berget bakom stugan och just i år ligger mina 7 000 kvadratmeter inbäddade i ett par kvadratkilometer knallgul raps. Och nere vid den brusande floden (åa) sjunger näktergalen dag och natt. När odlingslandskapet visar upp sådan estetik vill jag för tillfället glömma EU:s förfärliga bondepolitik med bidrag som kväver tredje världens fattiga bönder.
Flera läsare har mejlat och bett mig att skriva mera om den förvandling som drabbat det gamla säkra turistmålet Grekland efter bland annat kommunismens fall -- ett ämne som vi Atenkorrespondenter har behandlat i våra utrikespolitiska betraktelser men inte så ofta i kåseriform.
Jag återkommer till ämnet lite senare -- just nu är det mest varmt och svettigt vid Medelhavet och mycket stökigt i Aten inför OS. Och vem vill lämna det nordiska paradiset just nu när allt är som bäst? Vid hemkomsten på våren brukar jag också lyssna i massmedia efter modenyheter och tendenser och här finns det tyvärr mycket att önska bort. Barnporr och olika former av våldtäkt tycks översvämma vårt land. Fanns sådant lika mycket för några år sedan i det tysta eller är det nya faktorer i samhället som åstadkommit detta? Jag är förvånad över att det inte skrivs och redovisas vilka personer eller grupper som står för detta nya (?) grova våld.
Det måste ju vara synnerligen viktigt för skolflickor och unga kvinnor att veta var i samhället sådana faror finns, vilka typer de ska akta sig för. Men min undrande reaktion kan bero på att jag växlar mellan två länder där massmedia redovisar brott på mycket olika sätt. I Sverige är en brottsling anonym och beskrivs bara som "43-åringen". Brottsoffren intervjuas inte.
I Grekland visas brottslingen upp med namn och adress ännu när han bara är på misstänkt stadium. Särskilt när det gäller grova våldsbrott mot kvinnor och barn är det där viktigt att allmänheten vet hur brottslingen ser ut så att andra är varnade. Till och med vid vanliga inbrott med misshandel står brottsoffret i strålkastarljuset och är tv-tittarens naturliga identifikationsobjekt. I grekisk tv visas också interiörer från rättegångar något som är förbjudet i svenska media. Vid mord och grova våldsbrott händer det att anhöriga till offret försök-er lyncha brottslingen i och utanför rättssalen och det är dramatiska scener som utspelas på grekisk nyhetstid.
Men detta är just nu långt från idyllen i mitt östgötska rapsrike.
ylvawigh@otenet.gr YLVA WIGH