"Försäkringskassan drar in stödet till handikappade" skriver Torbjörn Gustavsson (Corren 26/9). Som ledamot i LSS-kommittén blir jag upprörd och förvånad över de beskrivningar som jag de senaste veckorna fått del av också från assistansberättigade. En del tror att Försäkringskassan börjat tillämpa nya regler, som kommittén föreslagit. Men regeländringar liknande de som Torbjörn Gustavsson beskriver finns inte i kommitténs förslag.
LSS-kommittén har i politisk enighet slagit fast att Lagen om stöd och service (LSS), där rätten till personlig assistans ingår, ska vara kvar som en rättighetslag för personer med omfattande stödbehov till följd av stora och varaktiga funktionsnedsättningar.
Kommitténs granskning visar att hanteringen av assistansersättning har avsevärda brister i rättssäkerhet. De regionala skillnader som finns har ingen rimlig rationell förklaring. Under en längre tid har det också funnits kritik inte minst från de funktionshindrade själva mot Försäkringskassan i fråga om handläggning och bemötande.
Samtliga existerande brister kan inte lösas bara via regelförändringar. Fokus måste riktas även mot hur reglerna tillämpas. Kunskap och kompetens spelar en nyckelroll. Det handlar om kompetens i alla led och på alla nivåer från utförandet av LSS-tjänster till bedömningar av behov, beslut och domstolsprövningar. Regeringen bör genomföra en omfattande framtidssatsning på detta, vilket kommittén föreslår.
För att stärka den enskildes rättigheter i förhållande till myndigheterna föreslår kommittén att tydliga regler införs för handläggning. Idag finns i praktiken inga bestämmelser i lagstiftningen kring personlig assistans som rör hur handläggningen av ärenden ska gå till. Det skapar osäkerhet och otrygghet. Många funktionshindrade upplever också att de bollas runt mellan handläggare när deras ärenden ska hanteras. Det är oacceptabelt. Min uppfattning är att varje brukare bör ha sin egen personliga handläggare.
Kompetensen hos Försäkringskassans personal ska stärkas. LSS ställer stora krav på behovsbedömningar och utförande. Utbildning i att fatta beslut, som lägger grund för en enhetlig rättstillämpning, måste prioriteras.
Trots att också barn är berättigade till personlig assistans negligeras ofta deras rättigheter i rättsliga processer om denna rätt. Därför föreslår kommittén en ny lagregel som innebär att när åtgärder rör barn så ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver.
Utifrån de signaler som nu kommer från assistansberättigade anser jag att riksdagens socialutskott ska kalla till sig Försäkringskassan ledning och gå igenom vad som pågår. Personlig assistans är en frihetsreform som ger rätt till människor med funktionshinder att leva ett så normalt liv som möjligt. Det ska den fortsätta att vara.
Linnéa Darell