Försäljningen av Rättvisemärkt ökar kraftigt. Men vi kan bli bättre. Därför välkomnar vi seriösa granskningar och diskussioner kring märkningen. Patrik Andersson (m) och Johan Lundberg (Muf) lägger fram kritik mot Rättvisemärkt (Corren 29/2), mycket baserat på en rapport från Timbro. Att denna rapport innehåller en lång rad sakfel och missförstånd kring Rättvisemärkt bortser de helt ifrån.
Rättvisemärkt är en certifiering för produkter som uppfyller internationella Fairtrade-kriterier. Dessa kriterier baseras på ILO:s grundläggande konventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet samt syftar till ekonomisk utveckling och ökad miljöhänsyn. En viktig del i kriterierna är betalningen till odlaren, ett garanterat minimipris som inte får understigas, därtill en premie som går till lokal samhällsutveckling. Det handlar alltså inte om ett fast pris, vilket artikelförfattarna tycks tro.
Den som köper Rättvisemärkt betalar för att producenterna ska ha en dräglig levnadsnivå. Priset i butik sätts alltid av marknaden, men genom Rättvisemärkt garanteras kaffeodlaren ett minimipris på 21 kronor per kilo. Vid konventionell odling finns ingen sådan garanti.
Arbetet inom en Fairtrade City handlar om att ta ökad etisk hänsyn i upphandlingen av varor inom kommunen, vilket enligt kriterierna innebär att köpa Rättvisemärkt eller motsvarande. I dagsläget är Rättvisemärkt den enda certifieringen som garanterar odlaren ett minimipris och en premie - de mest långtgående kraven för förbättrade arbets- och levnadsvillkor.
Ett sätt att förändra är genom bistånd, ett annat genom handel. Rättvisemärkt är handel med respekt och ett enkelt sätt att göra skillnad.
Emma Enebog
Karin De Langhe, (m)
Magnus Engström, (kd)
Gösta Gustavsson, (c)
Annika Lillemets, (mp)
Birgitta Ståhl-Öckinger, (s)