Sverige har kommit långt när det gäller arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Men det räcker inte. Många utsatta kvinnor kan berätta om att myndigheternas insatser brustit eller kommit alldeles för sent. Så får det inte vara. Regering och riksdag har därför beslutat att prioritera arbetet inom detta område. Att det är nödvändigt står klart när vi konstaterar att:
* Brå (Brottsförebyggande rådet) rapporterade 24 000 fall av misshandel riktat mot kvinnor under 2005. Mörkertalet är stort, och Brå uppskattar att endast 20-25 procent av allt våld mot kvinnor i nära relationer anmäls till polisen. Alltså: minst 100 000 kvinnor i vårt land utsätts för våld. Varje år.
* Misshandel mot kvinnor har ökat med 20 procent de senaste 10 åren.
* Över 9 000 personer i vårt land lever med skyddad identitet. Bortåt 1 200 har både skyddad identitet och kvarskrivning, då den verkliga adressen inte framgår i folkbokföringsregistret.
* Ansökningarna om besöksförbud har nästan fördubblats sedan millennieskiftet. Det var drygt 10 000 ansökningar om besöksförbud förra året. Fyra av fem sökande är kvinnor.
* Under 2005 vände sig 50 000 våldsutsatta kvinnor till kvinnojourer för stöd.
I halvårsskiftet skedde flera lagändringar. En mycket viktig sådan är en förändring av socialtjänstlagen med avseende på våldsutsatta kvinnor. Tidigare stod det i lagen att socialtjänsten "bör" verka för att den som utsatts för våld och andra övergrepp får stöd och hjälp. Nu står det att socialtjänsten "skall" göra detta. För att genomföra den ambitionshöjning som ändringarna i lagen innebär tillförs kommunerna totalt 109 miljoner kronor årligen under 2007 och 2008.
Tyvärr händer det att våldsutsatta kvinnor inte får det bemötande de borde vid kontakter med olika myndigheter. Brottsoffermyndigheten har därför fått uppdraget att utforma ett utbildningsprogram för poliser, åklagare och domstolsanställda. Syftet är att öka kunskapen om sexualbrottsoffers särskilda behov och att förbättra bemötandet av dem, både vid polisanmälan, under utredningen och vid rättegången.
Det ska tas fram nationella riktlinjer för sjukvårdens omhändertagande av sexualoffer, med speciellt fokus på barns alldeles särskilda utsatthet och behov.
Länsstyrelserna har fått uppdraget att samordna arbetet mellan myndigheter, kommuner och frivilligorganisationer. Ingen våldsutsatt kvinna ska behöva hamna mellan stolarna, oavsett vilken myndighet hon vänder sig till.
Det är inte acceptabelt att våldsutsatta kvinnor inte känner tillit till myndighetssverige, att man inte får det skydd och det stöd man behöver. Alliansregeringen har tydligt visat att mäns våld mot kvinnor inte accepteras och att det är ett prioriterat område.
Finn Bengtsson och Magdalena Andersson