Svar till Andreas Norlén och Karin Granbom Ellison, Corren 20/12
Regeringskansliet har ett anslag som är större än vad man bevisligen behöver. För 2009 presterade man ett överskott på 300 miljoner kronor. Innevarande år 2010 beräknas det bli cirka 400 miljoner. Trots detta vill man från regeringspartiernas sida inte ta konsekvensen och sänka anslagsramen. Tydligen så ska det sparas hårt runt om i hela den statliga förvaltningen, men kansliet närmast Fredrik Reinfeldt ska ha mer pengar än man behöver!
Just nu så försvinner statliga arbetstillfällen runt om i landet. Inom exempelvis trafikverket ska 1 100 arbetstillfällen rationaliseras bort. Till och med arbetstillfällen som lokaliserats ut som ersättningsjobb till gamla regementsorter försvinner. Att därför inte ta hänsyn till överskotten inom regeringskansliet är inte trovärdigt.
Finansdepartementet har själv i en skrivelse till konstitutionsutskottet konstaterat att det finns rationaliseringsmöjligheter. Man pekar på att det så kallade anslagssparandet på cirka 700 miljoner kronor samt anslagskrediten på 200 miljoner ger möjligheter att hantera riksdagsbeslutet utan att omedelbart slå till med drastiska åtgärder. Men regeringen överreagerar och föreslår nu i vredesmod över en riksdag som inte lyder, åtgärder som ambassadnedläggningar och varsel av personal.
Istället för att ta ansvar vill man statuera exempel. Misstanken är att regeringen arbetar med en dold agenda där ambassadnedläggningarna redan var planerade. Varför skulle man annars vara så snabb och föga eftertänksam när det gäller att verkställa förslag som dessa?
Istället för att eftertänksamt "gilla läget" och använda de samlade resurserna för att klara detta på ett så bra sätt som möjligt går man hårt fram. Det är både oacceptabelt och ett sätt att slippa ansvar genom att skylla på andra. Det är dåligt men det är regeringens eget val.
PETER HULTQVIST (S), GRUPPLEDARE FÖR SOCIALDEMOKRATERNA I KONSTITUTIONSUTSKOTTET.
BILLY GUSTAVSSON (S), LEDAMOT I RIKSDAGENS KONSTITUTIONSUTSKOTT.