Jorden har tidigare upplevt massutdöenden - drastiska minskningar av biologisk mångfald under korta perioder. Mest känt är dinosauriernas försvinnande för 65 miljoner år sedan. Vad däremot få vet, är att vi lever i ett massutdöende av samma dignitet idag. Mänskliga aktiviteter har gjort det globala utdöendetempot 100-1000 gånger högre än normalt bakgrundsutdöende. Detta sker trots att vi vet att det finns starka ekonomiska, ekologiska och etiska argument för bevarande av biologisk mångfald.
Även i Sverige är situationen svår, och Artdatabankens rödlista över hotade arter ökar i längd. Gällande fåglar är bilden klar: samstämmiga resultat från olika övervakningsprogram visar att många välkända arter minskar, i vissa fall runt 50 procent på bara några decennier - sånglärka är ett exempel från slättbygden, och för skogsarter som mindre hackspett med flera är läget också mörkt. I Östergötland har två hackspettar redan dött ut under sen tid, mellanspett och vitryggig hackspett. Bilden ser än värre ut för en del andra organismgrupper.
Inom FN, EU och nationellt har beslut fattats om att utarmningen av den biologiska mångfalden ska stoppas. Nationella miljömål, bland andra Levande skogar, slår fast att förlusterna av biologisk mångfald ska ha hejdats 2010. Tungt vägande instanser som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, och ideella organisationer som Naturskyddsföreningen och Sveriges ornitologiska förening, är dock eniga om att miljömålen inte kommer att nås med nuvarande miljöpolitik.
I detta läge beslutar Alliansregeringen att sänka anslagen till biologisk mångfald med en tredjedel under mandatperioden! Eftersom den gamla regeringen hade aviserat en höjning, kan minskningen ses som ännu större. Detta påverkar till exempel förutsättningarna för inköp av skyddsvärd skog drastiskt, och sätter markägare som vill skydda sina värdefulla marker i en omöjlig sits, eftersom ingen ersättning kan betalas ut. Både i stämmoprotokoll och i massmedial retorik har regeringspartier också tydligt markerat motvilja mot naturreservat som fenomen - ett av de få säkerställt effektiva medel vi har att skydda arter. Detta är givetvis mycket oroande, med perspektivet att världen står mitt i en utdöendekris av oanat mått.
Vad säger våra östgötska riksdagsledamöter? Att ett rikt land som Sverige, mitt i en högkonjunktur, ändå inte ens seriöst försöker leva upp till mål om bevarande av biologisk mångfald i landet, tycker vi östgötaornitologer är direkt tragiskt.
Kjell Carlsson