När frågan åter aktualiseras om kommunala medel till en förlustgarantifond för flygbolag i Norrköping är det absolut inte näringslivet i Norrköping jag ifrågasätter. Det jag pekar på är risken för en snedvridning av avgörande konkurrensaspekter i regionen. Situationen kan få flygplatsen och flygbolagen i Linköping att lida skada och att förlora flyglinjer - som i sin tur blir till nackdel för regionens flyg som helhet.
Jag välkomnar således varmt ett brett samarbete för att utveckla och säkerställa en fullgod regional flygservice till och från Östergötland ut i Sverige och världen. Jag välkomnar också i sammanhanget näringslivets och politikens engagemang för att uppnå detta. Min tro är att ambitionen ovan förutsätter en enad syn på hur vi ska komma dit och en förutsättning är att vi verkar för och arbetar utifrån samma spelregler.
Linköping City Airport värnar om både passagerare och näringsliv som kunder, men också om flygbolagen som verkar på flygplatsen. Flygbolagen i vår affärsrelation ses i första hand som vår kund och inte som en leverantör. Utan friska och lönsamma flygbolag kan inte flygplatsen överleva och vidareutvecklas och fortsatt säkerställa goda flygförbindelser för våra kundgrupper.
Att "medicinera" flygbolag med förlustgarantier är riskabelt, kostsamt och med all sannolikhet "beroendeframkallande". Vi riskerar att göra marknaden helt beroende av denna typ av marknadsstöd under överskådlig tid, vilket vi redan ser och hör tendenser till i de samarbetsdiskussioner vi för med presumtiva flygbolag.
Regionen förminskar sin betydelse genom att köpa trafik i stället för att sälja in hela näringslivet och upptagningsområdet till flygbolagen.
Att köpa trafik kan vara berättigat i glesbygdsregioner där inga andra kommersiella alternativ står till buds. Att göra det i en av Sveriges mest intressanta och dynamiska storstadsregioner i konkurrens med kommersiella alternativ skapar en snedvriden marknad och riskerar att slå ut andra kommersiella flygbolag och flyglinjer. Vilket till del redan har skett. Därtill löper vi risken att i nationella sammanhang framstå som okunniga gällande långsiktigt regionalt uppbyggnadsarbete. I sin förlängning driver det fram ett icke önskvärt "chicken race" mellan kommuner och näringsliv i regionen i stället för samverkan.
En marknad som tvingas till detta är inte sann, sund och meningsfull.
Ett sant, sunt och meningsfullt agerande kan bara fungera om hela regionen samlas kring en gemensam lösning och tillsammans ser krafterna utanför regionen som den relevanta konkurrensen som ska utmanas och hanteras.
Jag anser således inte att förlustgarantier är förutsättningen för att utveckla flyget i Fjärde Storstadsregionen. Däremot så skulle vi kunna nå långt med samarbetsgarantier från de som vill stå upp och ta aktivt ansvar i regionutvecklingen.
Torbjörn Mortensen