De fackliga kraven på hårdare reglering av arbetstiden har mycket svagt stöd bland fackets medlemmar. I Östergötland vill de flesta yrkesarbetande i privat sektor ha mer individuellt anpassade arbetstider och en större flexibilitet. Nu är det hög tid att kollektivavtalen tar en mer modern riktning som fungerar för dagens arbetsmarknad.
Den avtalsrörelse som nu har börjat är den största i modern tid i Sverige. Kollektivavtalen för drygt 3 miljoner anställda ska omförhandlas under våren 2010. Det är en avtalsrörelse som sker i skuggan av en djup lågkonjunktur där många människor har förlorat jobbat och där många fortfarande måste leva med en stor osäkerhet. År 2010 är dessutom ett valår, där det som sker mellan arbetsmarknadens parter får en stark politisk laddning.
Nu, kanske mer än någonsin, blir det också tydligt att kollektivavtalens innehåll inte hängt med i den samhällsutveckling som skett i övrigt. Fortfarande finns det bestämmelser om löner och arbetstider som utgår ifrån fabrikens och det löpande bandets verklighet, trots att Sverige idag är ett snabbrörligt tjänstesamhälle. Idag arbetar till exempel 8 av 10 anställda i Östergötland med någon form av tjänster. Dessutom ser människors värderingar helt annorlunda ut idag än för femtio år sedan.
Hur arbetstiden ska regleras är ett sådant exempel. Inför årets avtalsrörelse kräver facken ännu mer regleringar och ännu mindre av flexibilitet, där ett gammalt kollektivistiskt synsätt lyser igenom. På tjänstemännens område kräver till exempel Unionen att all tid som den anställde är beredd att svara på mobilen eller på e-post i ärenden som gäller jobbet ska ersättas som vanlig arbetstid. Men hur tas det emot av dem som faktiskt jobbar i arbeten med stor rörlighet?
En omfattande undersökning som Novus Opinion nyligen genomfört på uppdrag av Almega visar att de fackliga kraven har svagt stöd bland de egna medlemmarna. Undersökningen omfattar förvärvsarbetande personer i privat sektor. För den region där Östergötland ingår framgår att 51 procent vill se mer individuellt anpassade arbetstider och mindre av central reglering. Några var osäkra och 42 procent ansåg att det var bra som det var idag. Än mer intressant, är att en majoritet svarade Ja på frågan: "Om du fick mer flexibla arbetstider och genom mobiltelefon och dator mer kunde arbeta på tider och platser som passar dig, kan du då tänka dig att i utbyte mot det vara mer tillgänglig för din arbetsgivare på din fritid?".
Detta går helt på tvärs med de fackliga kraven. Människor vill ha större inflytande över sin egen arbetstid, utan pekpinnar från centralt håll. De är de värderingar som gäller idag. Det är nu hög tid att kollektivavtalens bestämmelser om arbetstid går samma väg.
MALIN ENGSTRÖM, ULRIKA WIKLUND, ALMEGA. REGIONANSVARIGA I ÖSTERGÖTLAND.