Det var bra att regeringen tillsatte klimatberedningen. Sverige behöver struktur för de åtgärder som måste genomföras för att vi ska kunna möta klimatförändringarna.
Tyvärr kunde statsminister Reinfeldt inte låta bli att påverka beredningens arbete. De 40 procent i minskade utsläpp fram till år 2020 som socialdemokraterna föreslog, beskrev han som ett hot mot svensk välfärd och sysselsättning.
Så det blev ingen enighet kring hur mycket Sverige ska minska sina utsläpp. Flera åtgärder föreslås ändå i slutdokumentet - dock inte så konkret som socialdemokraterna hade önskat.
Ett av våra krav är att stödet till kommunernas klimatinvesteringsprogram - Klimpen - behålls. Klimpen har varit viktig: Åren 2003-2007 gav Klimpbidragen en "klimatnytta" på minus 20 miljoner ton koldioxid. Utan investeringsprogrammen hade Sverige alltså släppt ut ytterligare 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter i atmosfären.
Oenigheten kring utsläppsmålen kan verka petig. De borgerligas 38 procents minskning mot oppositionens 40 procent. Men det är inte två procent som skiljer oss åt - utan tio. För i majoritetens förslag ingår åtta procents minskning genom åtgärder i andra länder, medan socialdemokraterna vill minska 40 procent genom åtgärder i Sverige. Självklart vill vi därutöver investera i andra länder för att bidra till utsläppsminskningar.
Med ett högt nationellt mål, som går att genomföra via energieffektiviseringar och som inte drabbar den svenska industrin, behåller vi Sveriges trovärdighet i internationella sammanhang. Därtill underlättar vi för vår industri i ett längre perspektiv. Den som i dag investerar i miljöteknik vinner fördelar gentemot framtida konkurrenter. En jämn omställningstakt ger också fasta ramar för både industri och hushåll.
Till sist: Det kanske viktigaste skälet till socialdemokratins höga målsättning är rättviseperspektivet. Nästa generation, och nästa därpå, ska inte behöva ta ansvar för att vår generation inte förmådde göra något åt sina egna utsläpp.
Aleksander Gabelic (s)