I en debattartikel 11 september går Kenneth Forslund till storms mot alliansens "inbäddade bidragspolitik" och "omvända Robin Hood-politik" genom att stapla missuppfattningar på varandra.
Jobbavdraget är inget bidrag utan en sänkning av skatten. Löntagarna får helt enkelt behålla mer av sin inkomst, inte minst viktigt för dem som inte tjänar så mycket. I kombination med sänkning av taket i a-kassan innebär detta att det numera alltid är lönsamt att arbeta. Tidigare fick folk ibland tacka nej till jobb, eftersom a-kasseersättningen var så hög. Och även heltidsarbetande låginkomsttagare fick vara med och betala för att arbetslösa tidigare hög- och medelinkomsttagare ibland inte hade råd att ta jobb. Det var väl verkligen exempel på omvänd Robin Hood-politik! Regeringen har nu gjort om reglerna och sysselsättningen har det senaste året ökat med 131 000 personer, och arbetslösheten sjunkit från 5,7 till 4,2 procent. Inte minst glädjande har 10 000 långtidsarbetslösa återkommit i arbete via nystartsjobben.
Avdraget för hushållsnära tjänster är heller inget bidrag utan en skatteåterbäring, som innebär att den som köper tjänsten betalar ca 150 kr i timmen medan utföraren debiterar 300 kr. Det finns enbart vinnare i systemet. Avdraget gör att tidigare svarta tjänster nu blir vita, vilket innebär att personer som arbetar inom denna tjänstesektor får avtalsenliga och pensionsgrundande löner. I och med att priset krupit ned till 150 kronor är det överkomligt för i princip alla heltidsarbetande, även om de som jobbar mer än heltid naturligtvis har råd med mer. Allt eftersom fler efterfrågar tjänsten skapas fler jobb inom sektorn, fler företag kan startas och staten får in mer skattepengar.
Den tidigare fastighetsskatten var den mest orättfärdiga av alla skatter. Huruvida den skattskyldige hade några inkomster eller ej spelade ingen roll. De flesta husägare får heller inga inkomster från sina hus, utan använder dem endast att bo i. I praktiken innebar det gamla systemet att man skattade för grannens förtjänst när denne sålde sitt hus. Det systemet för tankarna till den orättfärdige prins John, han som beskattade för att han kunde, inte för att det fanns inkomster att beskatta. Med en nu rättvänd Robin Hood-skatt kan bankerna sluta erbjuda särskilda lån till skatten. Vid försäljning uppstår dock ofta en realisationsvinst, och den får man istället betala lite mer skatt på. Det är betydligt mer rimligt att man betalar skatt på egna inkomster än på grannens. Vidare ska framhållas att fastighetsskatten slopats för alla fastigheter. Hyresgästerna behöver alltså inte längre betala sin hyresvärds fastighetskatt.
Tvärtemot Forslunds föreställning syftar regeringens politik till minskat bidragsberoende. Vägen dit heter ökad sysselsättning, någon annan väg att upprätthålla och förbättra den gemensamma välfärden finns inte. Med en ökning av arbetsstyrkan på 131 000 personer är vi på god väg. Att tidigare omvända Robin Hood-skatter dessutom rensas bort är en bonus.
FREDRIK LUNDELL