Miljöpartiet rider på en framgångsvåg just nu, som ett förment sansat mittenalternativ hos de rödgröna.
Det är de inte, de är alltmer röda med långtgående miljö- och skattekrav som skulle hota vår ekonomi och välfärd. Tillsammans med MP:s och V:s löfteskarusell om mer pengar till det mesta inklusive sex timmars arbetsdag skulle Sverige snabbt närma sig en grekisk situation där drastiska budgetbesparingar blev tvingande nödvändiga.
Jordbrukspolitiken är ett bra exempel på hur snabbt det kan gå.
Miljöpartiet och SNF driver här ett stort livsmedelshyckleri. De vill höja ekostödet trots att det redan är generöst samtidigt som man ger det redan hårt pressade vanliga miljövänliga jordbruket, som står för 95 procent av produktionen, en kostnadschock.
Arlas mjölktransportbilar och alla andra lastbilstransporter ska belastas med en ny kilometerskatt, gårdarnas traktorarbeten och transporter på gården ska belastas med höjd dieselskatt och världens enda skatt på handelsgödsel på 350 miljoner kronor ska (åter)införas.
Redan har de höga svenska kostnaderna och skatterna på jordbruket drivit fram en dramatisk minskning av vår livsmedelsproduktion med en tredjedel de senaste decennierna. Importen väller in från länder med sämre djuromsorg och större växtnäringsläckage, och snart svarar importen för över hälften av vår livsmedelskonsumtion.
De rödgrönas politik kommer att accelerera denna utveckling. Att då endast fokusera på ekologisk odling (all respekt för den), med 5 procent av produktionen, men strunta i världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk och bädda för en fortsatt importexplosion, det är hyckleri.
Vad som skulle ske i det svenska jordbruket med MP, V och S i förarsätet är också en slående illustration till vad som skulle ske med den svenska industrin om MP, V och S får ta befälet. Sverige har med alliansen redan världens mest ambitiösa klimat- och miljöpolitik, där Centerpartiet som alliansens gröna röst nått stora framgångar. Ändå vill de rödgröna nu höja utsläppsreduceringarna kraftigt, vilket kommer att kräva starka skatte- och kostnadsökningar på industrin. 80 procent av de åtgärder som de rödgrönas mål kommer att tvinga fram har de ännu inte vågat precisera.
Detta skulle tvivelsutan driva en stor del av svensk industrin ut ur landet med starkt ökad arbetslöshet som följd, samtidigt som Sverige liksom på livsmedelsområdet skulle tvingas importera industriprodukter som är producerade utomlands med mycket högre CO2-utsläpp än de svenska mönsterindustrier som tvingats till avveckling. Detta vore mycket illa både för miljön, klimatet och för Sveriges ekonomi och sysselsättning.
Det är bra med en kraftfull miljöpolitik och att ligga i täten, vilket alliansen med Centerpartiet som pådrivare lyckats åstadkomma. Men går man alltför snabbt fram som de rödgröna vill, riskerar både miljön, ekonomin och sysselsättningen att ta stryk