Klimatfrågan är inte främst en vetenskaplig fråga, som Ingemar Nordin vill göra den till (9/6). Medan akademikerna träter om hur stor del av den globala uppvärmningen som är orsakad av människans utsläpp, fortsätter uppvärmningens effekter att skapa bekymmer. Stigande havsnivå, surare hav, smältande glaciärer med mera. Jag och många med mig anser att det räcker att vi vet att den uppmätta halten av koldioxid i atmosfären nu är högre än den varit på mer än en halv miljon år, eftersom vi också vet att mer koldioxid gör att jorden blir varmare. Då spelar det inte så stor roll med vilken sannolikhet detta är orsakat av människan eller av naturliga processer. Effekterna finns där lik förbaskat, och jag ser ingen anledning till att vi inte ska göra allt vi kan för att minska utsläppen av växthusgaser.
Jag förstår inte att man vill ta risken att uppvärmningen blir så stor att tundran smälter och släpper loss de infrusna metangaserna. Den processen finns inte med i de klimatscenarier som IPCC presenterade i fjol, för den behöver vi mer kunskap för att kunna räkna på. Vi vet bara att det blir en ännu större höjning av halten växthusgaser, och att detta kommer att hålla kvar ännu mer värme i atmosfären. Varför riskera att släppa loss sådana krafter, när vi redan nu har problem med värmens effekter?
Vi har ett sårbart samhälle på jorden och många människor är beroende av att havet inte höjs dramatiskt och att regnet är lagom mycket för att odla mat. Vi har allt att vinna på att gå över till mer hållbara lösningar på tekniska utmaningar och att dra ner på transporterna. Det känns positivt att de flesta människor har förstått allvaret i detta och att det kommer nya idéer och uppfinningar. Det moderna industriella samhället har all fantasi och rikedom som behövs för att inte riskera framtida generationers fortlevnad på vårt gemensamma klot, och det är nu vi ska agera - inte vänta för att se om det kan bli värre.
Katarina Losjö