Naturvårdsverkets etappmål för varg i Sverige är 20 föryngringar per år, vilket motsvarar omkring 200 individer. Det innebär, enligt länsstyrelsen i Östergötland, att vi sannolikt kommer att ha varg etablerad här inom en femårsperiod. De som beslutat om detta verkar befinner sig väldigt långt bort från lantbruket och frågan är om de verkligen förstår vad det innebär.
I det område där flest vargar har etablerat sig, i Dalsland och Värmland, har alla älgar och rådjur försvunnit. Det förlorade värdet av jakt på älg och rådjur är därför betydande - samtidigt som trafiksäkerheten visserligen kan tänkas öka något. Dessutom har bönderna i Dalsland och Värmland slutat hålla köttdjur på avsides belägna marker. Om en ammande ko får sin kalv dödad byts snabbt den ekonomiska vinsten till förlust.
Men vad som bekymrar mig som lammuppfödare mest är hur vargen kommer att påverka fårhållningen. Det vanligaste skälet till att man slutar med fårproduktion är oron för rovdjursangrepp. När räv eller örn tar enstaka lamm går det att tolerera, men att en varg lemlästar tiotals får och skrämmer iväg hela hjordar genom staketen rör det sig om en helt annan dimension.
Att viltstängsel skulle lösa problemet är fullständigt utopiskt. Det må så vara att länsstyrelsen bidrar till byggandet av stängsel, men vem orkar slå gräset under tråden tio gånger varje sommar? De får som lär sig att ignorera staket kan man slakta - men det kan man inte göra med vargen.
Att tro att en ekonomisk ersättning för rivna djur kan kompensera djurägarens förlust är dessutom en grov förolämpning mot oss som lever av och med djur. Varje sjukt djur vårdar vi och varje mördat djur sörjer vi. Därtill blir en fårhjord lätt paniskt förskräckt för en varg och rymmer; ett stort besvär och en stor kostnad, som överhuvudtaget inte ersätts.
Eftersom vargen snart kommer måste alla avrådas från att investera i byggnader för fårhållning. Själv tänker jag avyttra mina hundra får så fort vargen etablerar sig här. Men jag skulle mycket hellre ha kvar de undersköna och biologiskt ovärderliga betesmarkerna.
Håkan Stensson