Jag är en varm anhängare av tågtrafik framför biltrafik och åker själv mycket tåg. Men jag tycker att det bör finnas två principer för politiska beslut kring investeringar i järnvägar och tåg.
Nummer ett, beslut om banan först och beslut om köp av nya tåg därefter.
Nummer två, nya tåg där det finns passagerare.
Jag delar inte Flodins bedömning att ett köp av nya tåg stärker möjligheterna till att regeringen beslutar om underhåll på Tjustbanan. Tyvärr snarare tvärtom, det kan mera troligt leda till förslag om regional medfinansiering.
Tidigare fanns en uppgörelse med landstinget i Kalmar län om att göra saker i rätt ordning. Beredskap för att köpa nya tåg efter det att riksdag och regering har beslutat om underhåll och upprustning av banan. Att bryta den ordningen nu försämrar förhandlingspositionen.
Samtidigt som nya tåg för den glest trafikerade Tjustbanan diskuteras så läser vi i Corren att resenärerna får stå på pendeltågen längs stambanan. Ska vi inte i första hand satsa där? Jag ser en utbyggd regional kollektivtrafik som ett av de bästa sätten att knyta samman regioner, bygga ett långsiktigt hållbart samhälle och främja en ekonomisk tillväxt. Därför har vi socialdemokrater utvecklat pendeltågstrafiken på stambanan, tagit initiativ till pendeltågstrafik till Motala. I alla de fallen med gott resandeunderlag och bra banor.
Samtidigt vill jag att varje skattekrona ska användas på bästa sätt. Subventionen av varje resande på Tjustbanan är och riskerar bli orimligt hög. Givetvis måste prioriteringar göras även inom de medel som avsätts för kollektivtrafik. Här skiljer sig synen på god hushållning med skattebetalarnas pengar mellan mig och Ulf Flodin trots att vi bägge är vänner av en bra tågtrafik.
Paul Håkansson