Även om regnet står som spön i backen och termometern bara med möda tar sig upp över nollstrecket finns det för tv-tittarna ett säkert tecken på att sommaren är i antågande: plötsligt översvämmas programtablån av danska program.
I TV4 får vi nu se repriser på Mordkommissionen och eftersom den serien är bland det bästa som den kanalen visat är den välkommen tillbaka.
SVT har den här veckan gått så långt som till att visa dansk film på den eftermiddagstid som annars brukar vara vikt för gamla svenska filmer.
På kvällarna har vi dels kunnat se serien om hur det är att vara syskon -- för min smak har den gett en alldeles för schablonartad bild av hur olika vi blir beroende på plats i syskonskaran (själv är jag nummer sex, om ni undrar).
Dels fick vi också i tisdags ett skakande reportage av en dansk filmare som valt att göra film av sin egen dåliga relation till den dotter han fick som 17-åring efter en enda natt tillsammans med modern. Rent tekniskt kan man ha åtskilliga invändningar mot filmens ständiga kamerahopp och delvis dåliga ljudupptagning. Men själva berättelsen kunde inte undgå att ta ett stadigt tag. Dotterns jobbiga uppväxt med en rätt snedgången mamma eller hos morföräldrarna som söp och slog henne var ena sidan av berättelsen. Pappan, filmarens, oförmåga att alls ta kontakt med flickan under hennes första tio år och oerhört trevande kontaktförsök också nu när hon är vuxen skildrades fullständigt osminkat, liksom hans tafatta försök att dels få ordning (bokstavligen) på hennes liv, dels bekämpa sin egen olust inför en dotter som blivit allt annat än han önskat sig. Jag vet inte varför det behövde bli sommar innan det kunde visas.
Uppdrag granskning har, vilket jag påpekat flera gånger tidigare, ett överdrivet intresse för samhällslivets rent formella sida. Den här gången hade man räknat ut hur många omröstningar och utskottssammanträden som de svenska EU-parlamentarikerna missat. Men man gjorde inget försök att ta reda på vilken praktiskt betydelse det haft att de inte varit på plats och vad de i övrigt gjort för att främja de frågor som behandlats. Det hela blev därför en ganska meningslös sifferexcercis.
Däremot var uppföljningen på ett tidigare reportage om sexövergrepp inom Jehovas Vittnen utmärkt. Man häpnade över hur Vittnena avvisade en utesluten medlem som i åratal utsatts för övergrepp med orden "Det här är privat område. Om du inte avlägsnar dig ringer vi polisen." Ringde polisen var vad man inte gjorde när sexövergreppen avslöjades.
ERNST KLEIN
På tv