Det var den 21 juli 1969 klockan 02:56 känns sannerligen aktuella i dessa dagar.
Det tvistas fortfarande huruvida Armstrong yttrade "ett litet steg för människan" eller "ett litet steg för en människa", men solklart denna decembermånad året 2006 är i alla fall att vår egen astronaut Christer Fuglesang blev förste svensk som rest ut i rymden. Han skrev in sitt namn i våra historieböcker en gång för alla.
Jag var nog inte den enda svensk som först natten mellan torsdagen den 7 och fredagen den 8 december satte väckarklockan på 03:00 för att bevittna uppskjutet. Även om chanserna till start bara var ungefär 40 procent ville man ju hoppas in i det sista. Ruskigt besviken var det bara att somna om en dryg halvtimme senare.
Samma drama utspelade sig två dagar senare nattetid mellan lördag och söndag. Chanserna var åter igen minimala, men det lyckades. Trots att jag alltid hellre kallar mig för kosmopolit, internationalist eller världsmedborgare än svensk gick det inte att undgå att spricka av stolthet när den amerikanska tv-kanalen CNN annonserade att den första svensken nått rymden. Vi hade äntligen som nation gjort det många flick- och pojkdrömmar uppfyllts av i decennier.
Fuglesang symboliserar nämligen essensen av den amerikanska drömmen, nästan som en Hollywood-film i akademisk tappning. Denna snart 50-åriga hårt arbetande man, ut- bildad till civilingenjör och docent efter att han genomgick forskarutbildning i experimentell partikelfysik vid Stockholms universitet som når sina drömmars mål efter att ha stött på motgång efter motgång.
En tekniknörd som förvandlas till sagans hjälte, magisk prins och kraftfull inspiratör för tusentals svenskar i en tid då Sverige måste höja sig ur medelmåttiga betyg, tämligen segt företagsklimat och diverse hinder. En forskare som vägrar den svenska jantelagens signum och i stället tar plats vågar vara unik. En vanlig "svensson" som trots år av att bli bespottad och lite förlöjligad "kommer han aldrig iväg" gör en comeback. En man av folket som utan att vara kunglighet, idrottsstjärna eller megastor popartist som sätter vår nation på kartan internationellt. Allt detta betyder mer än många politiska förslag, riksdagsbetänkanden och statliga rapporter.
Rymdfärder må inte alltid motiveras ur en strikt vetenskaplig syn- vinkel, effektivitetsaspekt eller finansiell nyttokalkyl med HIV- vaccin och botemedel mot cancer främst på agendan, men vem vet vilken framtida forskningsinformation som ligger i dess sköte.
Det viktigast av allt är dock att rymdäventyr inger framtidstro. Det för världen samman, när våra drömmar, inspirerar vår nyfikenhet, stimulerar vår fantasi och för- gyller vårt hopp. Och det går inte av för hackor det heller. Hoppet är ju som bekant det sista som lämnar människan.
Birgitta Ohlsson,
Riksdagsledamot (fp)
Birgitta Ohlsson
Riksdagsledamot