Att få leva länge och få behålla sina nära och kära längre i livet är en förmån och visar på en framgångsrik folkhälsopolitik. Fler äldre betyder att fler kan vara med och bidra i samhället och det är en tillgång.
Men förr eller senare drabbas vi av ohälsa. Nyligen besökte jag servicehuset Aspen och träffade äldre och yngre demenssjuka, demens drabbar även yngre. Demens försämrar tankeförmågan och den som är sjuk blir så småningom helt beroende av omgivningens omsorg.
Demens kallas ofta för de anhörigas sjukdom. Tillsammans med den sjuke känner också anhöriga rädsla, sorg och ångest. Anhöriga vårdar oftast sina närstående för att de vill, men de måste få samhällets stöd med till exempel en kontaktperson och avlastning på olika sätt.
Sverige har en god demensvård, men det finns brister och stora utmaningar väntar de närmaste åren. Den borgerliga regeringen borde ta initiativ till en ambitionshöjning inom demensvården och avsätta specialdestinerade medel för detta.
Vi socialdemokrater vill genomföra en kompetenssatsning för alla som arbetar med demenssjuka. Personalens erfarenhet och kompetens är nyckeln för att höja kvaliteten.
Kultur som musik, teater, konst och eget skapande gör vardagen meningsfull och främjar det friska. Samarbete med kulturinstitutioner och kulturarbetare bör utvecklas.
Sverige är ledande i forskningen om demens, men brister när det gäller användning av kunskaperna. Därför behövs ett nationellt kompetenscentra som har ett samlat ansvar för att hantera forskning och kunskapsspridning.
Demenssjuka är beroende av kontinuitet och att samma människor finns i deras närhet. Vård och stöd för demenssjuka passar inte att upphandlas på en marknad.
Jag imponeras av personalens kunskap och hur de utför sitt arbete. Som socialdemokrat vill jag satsa på vård och omsorg, personalens utbildning och löner framför skattesänkningar för dem som tjänar allra mest.
Anne Ludvigsson