Idag presenterar Sveriges förenade studentkårer, SFS, rapporten Samverkan, för ett kortare kliv ut i arbetslivet. Rapporten blir avstampet för SFS konferens om samverkansfrågan som inleds i Östergötland idag och är en lägesbeskrivning över samverkanstillståndet i Sverige. Rapporten visar upp en blandad bild av hur väl högskolorna klarar av sitt uppdrag.
Även om mycket har hänt sedan 1997, då det skrevs in i lagen att högskolorna ska interagera med sin omvärld, börjar utvecklingen på många lärosäten stanna av. Därför behövs incitament så att högskolorna fortsätter arbeta med samverkan.
SFS rapport visar att studenterna är långt ifrån nöjda med kopplingen mellan deras utbildning och det arbetsliv som väntar. Det står också klart att behovet av uppföljningsstudier av utexaminerade studenter är stort. SFS presenterade redan i höstas i rapporten Jakten på anställningsbarhet siffror på vad det är arbetsgivarna tittar på vid den första anställningen. Inte oväntat hamnade arbetslivserfarenhet och referenser högst på listan.
Studenterna och arbetsgivarna är uppenbart överens och nu är det dags att högskolorna hänger med i svängarna. Dessutom är det idag ett problem att det inte är särskilt meriterande för lärare att arbeta med samverkansfrågan. Sveriges förenade studentkårer har tre konkreta förslag på hur man förbättrar samverkan:
1. Lärosätenas samverkansarbete måste få öronmärkta pengar, till exempel genom att göra samverkan till en kvalitetsparameter i ett nytt resurstilldelningssystem.
2. Det måste göras årliga uppföljningar av utexaminerade studenter, för att med deras synpunkter kunna förbättra och utveckla utbildningarna.
3. Det måste löna sig för lärare och forskare att arbeta med samverkan. Arbetslivserfarenhet utanför akademin ska göra skillnad vid anställning och befordran.
Principen om att man lär sig bäst då man får prova sina teoretiska kunskaper i praktiken är självklar för många. För SFS är saken klar, studenterna förväntar sig och vill ha mer kontakt med omvärlden integrerat i sina studier. Det är hög tid att högskolorna inser att detta inte är ett krav som kommer att minska, utan snarare att öka med tiden. Arbetsgivarna måste bli bättre på att engagera sig i studenterna under hela deras studietid, inte bara på sluttampen.
Elin Rosenberg