Hela torsdagskvällen satt jag framför tv:n, växlade mellan CNN och BBC World för att ta till mig de expertsynpunkter som antingen gick ut på att det var otänkbart att al-Qaida ligger bakom Madrid- dåden eller också att det var lika otänkbart att ETA genomfört dem. Terrorn i Madrid bryter kända mönster. Just därigenom ger den ett förebud om framtiden.
I går morse träffade jag Sveriges ÖB Håkan Syrén. Han menade att det var viktigt att få klarhet i om det rörde sig om lokal terrorism eller global. Jag är inte säker på att han har rätt. Jag fruktar att de bägge begreppen alltmer går i var- andra.
Jag har naturligtvis ingen aning om det var al-Qaida eller ETA som låg bakom de senaste illdåden. Ännu mindre vet jag om det förekommit något samarbete mellan de bägge organisationerna på det vis som vi vet att det tidigare förekommit mellan irländska IRA och en rad andra terrorgrupper.
Jag fruktar emellertid att det verkliga undantaget från det terrormönster som växer fram var 11 september i New York och Washington. Det förövades helt och hållet av araber som begett sig till USA i syfte att medverka i terror-aktioner. Av den anledningen skärps nu gränskontrollen framför allt i USA men också i andra länder.
Därför kommer säkert terrorgrupperna att i ökande utsträckning söka rekrytera sina aktivister lokalt. I den mån det rör sig om islamister i kretsen kring al-Qaida (det handlar nog mer om rätt lösa nätverk än om en centraliserad organisation) har man rika källor att ösa ur bland Europas muslimer som i skrämmande stor utsträckning förblivit ointegrerade i de stater där de bosatt sig.
Det är inget allmänt misstänkliggörande av muslimer att konstatera att det bland dem finns tiotusentals eller fler missnöjda unga män som upplever sig vara utan verklig framtid i Europa. Där kan islamistiska extremister ha ett lätt jobb när man söker rekryter.
Somliga terroraktioner kommer naturligtvis -- till dess han infångats -- att direkt kunna knytas till Usama bin Ladin. Men rimligtvis är han sedan länge rätt isolerad där han gömmer sig i en grotta i de afghanska bergen. Inte med bästa vilja i världen kan han aktivt styra alla terrorister i den övriga världen. Men många terrorgrupper kommer att hämta sin inspiration från hans förkunnelse och det kommer de fortsätta att göra även sedan han gripits eller dödats.
Det nya i bin Ladins terror har varit dess urskillningslöshet -- även om det inte är säkert att han själv uppfattar valet av mål på det sättet -- och dess storskalighet. I den meningen stämmer Madrid bättre med mönstret från al-Qaida än från ETA. Men vad är det som säger att inte också ETA lärt sig av al-Qaida? De kommer inte att vara de sista som gör det.
Alltmer kommer det att bli lättheten att genomföra aktionerna som bestämmer vilka målen blir sedan land efter land skärpt sin säkerhet. Fortfarande finns emellertid ingen effektiv terrorbekämpning någonstans. Inte ens britterna som kämpade i årtionden på Nordirlands begränsade yta lyckades förhindra IRA från att genomföra sin illdåd. Och det värsta av dem alla genomfördes av en utbrytargrupp ur IRA -- the real IRA -- i Omagh efter att reguljära IRA avsvurit sig terrorn som vapen.
Terrorn är ett krig mot demokratierna. Terroristerna är emot demokratins idéer och det är i demokratierna som små grupper med hemska avsikter har en chans att genomföra sina dåd.
Därför måste demokratierna också beslutsamt gå samman för att på alla plan söka samarbete i syfte både att avslöja terroristplaner och att utveckla vapnen emot dem.
Detta är innebörden av att kriget mot terrorismen är det tredje världskriget.