Socialstyrelsen påtalade nyligen den tydliga skillnaden i vårdkvalitet i offentlig sjukvård mellan patienter med samma sjukdomar, men med olika sociala och ekonomiska resurser. Arbetslösa och invandrare är speciellt utsatta grupper, särskilt som språksvårigheter ibland kommer in i bilden.
Människor som är mer beroende av andra har svårare att ta sig tid till omsorg om den egna hälsan och om de har sämre kunskaper om detta, utsätter de sig för större risker. De kommer under sakkunnig vård i mer avancerade stadier av en sjukdom och har därmed sämre utsikter att bli botade. Ett mindre utvecklat socialt nätverk kan även betyda mindre rådgivande och hjälpande stöd.
Samhällets hälsofrämjande arbete bör dock ökas genom kraftfullt samarbete mellan landsting och kommuner. Detta gäller särskilt det tobakspreventiva arbetet. Ingen enskild åtgärd kan förbättra folkhälsan mer än om alla slutar använda tobak och ingen börjar. Man satsar idag cirka 10 miljoner kronor per år mot tobaksbruk, men man vet att skadorna i sin tur kostar 26 miljarder varje år, enligt Centrum för hälsoekonomi, Folkhälsoinstitutet.
Vi föreslår en licensiering/tillståndsgivning av tobakshandeln, då kommunernas tillsyn hittills inte visat sig tillräckligt effektiv. Bara enstaka fall av försäljning till minderåriga har lett till åtal. Vi föreslår också att tobak ska klassificeras som narcoticum på grund av nikotinets bindande karaktär och det snabba beroendet både när det gäller rökning och snusning. Nikotinreceptorer är påvisade i hjärnans belöningscentrum, vilket är den psykologiska bakgrunden till att man har så svårt att sluta med sitt tobaksbruk.
Vi föreslår också ökat stöd till frivilliga organisationer i det tobakspreventiva arbetet.
Idrottsrörelsen kan också bidra med mycket angående livsstilen i sin helhet. Teve och övriga media har presenterat flera utmärkta program om livsstil och inte minst om tobaksrelaterad ohälsa. En personlig påverkan kan också ha framgång i enskilda fall. Men staten bör prioritera upp ansvaret för medborgarnas primära prevention via nya resurser och strategier - inte minst med tanke på att unga flickors rökande inte har minskat och att lungcancerfallen hos kvinnor stadigt ökar.
Det är hög tid att agera från alla håll och här kan man ta hjälp av många års forskning i tobaksfrågan. Det finns en hel vetenskaplig uppsjö att ösa ur!
Gun Jareblad
Bengt Rosengren