Att Portugals kvinnor vann rätten till abort var en betydelsefull seger efter en lång strid. En av mina kollegor i EU-parlamentet har kämpat för rätten till abort i 20 år och menar att det internationella stödet alltid har varit viktigt; för kvinnorörelsen, för debatten och möjligheten till politiska påtryckningar.
Därför är det med oro jag märker att de svenska abortkritikerna har vädrat ny morgonluft.
Det senaste och mest extrema exemplet är den präst som gått ut och kallat Sverige för ett "slakthus" med anledning av vår abortlagstiftning.
Andra abortmotståndare, ofta religiösa grupper, är mer försiktiga men likväl aktiva motståndare. Kanske är det ändå kristdemokraternas diskreta kritik mot att tillåta utländska kvinnor göra abort i Sverige som oroar mig mest.
Den svenska lagstiftningen slår fast att kvinnor själva har rätten att fatta beslut om abort. Detta är en mänsklig rättighet. Varför skulle inte kvinnor i andra länder ges samma rätt som i kvinnor i Sverige?
Rätten till sin egen kropp omfattar självklart alla kvinnor. Kanske är det dags att påminna kristdemokraterna om det?
Oavsett kvinnors skäl till abort - fattigdom, social utsatthet, otrohet, våldtäkt eller det enkla faktum att man inte vill ha barn - är den individuella friheten att besluta om och när man vill bli förälder av allra största vikt för kvinnors frigörelse. Abort på medicinskt säkra villkor är en mänsklig rättighet. Det är avgörande för kvinnors liv och hälsa. Detta är fastslaget i FN:s deklaration om sexuell och reproduktiv hälsa från 1994.
Solidariteten med kvinnor från andra länder kan vara livsavgörande. Världshälso-organisationen beräknar att runt 400 000 kvinnor runt om i världen dör, varje dag, till följd av osäkra aborter. Därför ska Sverige självklart tillåta utländska kvinnor att göra abort i Sverige. Samtidigt måste vi höja rösten för rätten till abort i alla internationella sammanhang, och ställa krav på att samtliga EU-länder legaliserar abort i enlighet med FN-dokumenten.
Eva-Britt Svensson
EU-parlamentariker