Ungefär 100 000 personer i Sverige kan inte förvalta sina egna ekonomiska och rättsliga angelägenheter. Dessa svaga och utsatta personer har en förmögenhet om minst 15 miljarder kronor och behöver hjälp av samhället på ett rättssäkert sätt. Vi har ett system med gode män, förvaltare och förmyndare som står under en kommunal överförmyndares tillsyn. Det är överförmyndaren som har en direkt insyn i och ansvarar för hur den enskilde gode mannen eller förvaltaren sköter sitt uppdrag. Överförmyndaren i sin tur står under tillsyn av länsstyrelsen. I vissa kommuner finns en kommunal överförmyndarnämnd i stället för en enskild överförmyndare.
I media rapporteras ofta om problem i denna verksamhet. JO har granskat många fall och framfört allvarliga erinringar. Åtal för förskingring förekommer. Riksrevisionen har vid två tillfällen granskat länsstyrelsernas tillsyn över överförmyndarna och överförmyndarverksamheten. Redan vid den första granskningen framfördes allvarlig kritik för ojämn kvalitet i tillsynen, för bristande dokumentation och olämpliga val av gode män och förvaltare. Som en följd av detta beslutade regeringen skärpa föreskrifterna om tillsynen och bland annat kräva att länsstyrelserna gör årliga inspektioner hos överförmyndarna. Vidare skulle tillsynen också omfatta kontroll av utbildning.
Trots att regeringen markerat vikten av att tillsynen förbättras och att de personer som är tillsatta att tillvarata svaga och utsatta människors intressen, måste vara kunniga och lämpliga, konstaterade Riksrevisionen i sin uppföljningsgranskning 2009 att allvarliga brister kvarstår.
Regeringen kommer nu att koncentrera tillsynen över överförmyndarverksamheten till ett fåtal länsstyrelser. På så sätt samlas kunskapen och erfarenheten. Ansvarig personal kan arbeta upp större förtrogenhet med frågorna och bättre och mer rättssäkra rutiner.
Överförmyndarna måste ha tillgång till erforderlig juridisk och ekonomisk kompetens och kompetenshöjning ske av gode män och förvaltare. Överförmyndarnämnder bör snarast ersätta enskilda överförmyndare. Verksamheten har nu blivit så omfattande att det inte är tillfredsställande och rättssäkert att en enda person ensam ska ha ansvaret. Överförmyndarnämnder, som med fördel kan vara gemensamma för flera kommuner, skapar förutsättningar för ett kansli med nödvändig juridisk och ekonomisk kompetens.
Det finns anledning för varje östgötsk kommunpolitiker att förutsättningslöst se över hela överförmyndarverksamheten så att de personer som har behov av hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person kan vara trygga.
YVONNE ANDERSSON, RIKSDAGSLEDAMOT (KD) FRÅN ÖSTERGÖTLAND