Den moderatledda regeringen har sänkt skatter med cirka 80 miljarder kr. Det är svårt att beskriva hur mycket pengar det egentligen är. Men en parameter är att den samlade sjukvården i Sverige årligen kostar cirka 100 miljarder kronor. Att sedan fortsätta att sänka skatter och samtidigt utlova högre löner och mer välfärd är inte särskilt hederligt.
De allra flesta förstår sambandet mellan skatter och nivån på samhällsservicen. Den gemensamma sektorn växte fram i slutet av 60- och i början av 70-talet. Då anställdes många - framförallt kvinnor - och inom ett antal år går dessa grupper i pension. Då kommer Sverige att stå inför en situation där det råder brist på arbetskraft.
Om vi skall locka unga människor till våra verksamheter för att bland annat klara av ett växande omsorgs- och vårdbehov måste det betalas bra löner. Det är naturligtvis också en fråga om arbetsmiljö och inte minst om inflytande och möjligheten att påverka sin situation.
Om vi vill ha en generell välfärd krävs att var och en bidrar efter förmåga, sedan är det behoven som avgör vilket stöd den enskilde får i olika livssituationer. Skattefrågan är kanske den tydligaste exponenten som visar på skiljelinjerna mellan de politiska huvudalternativen i Sverige.