I Sverige har vi i över 100 år reglerat arbetsvillkoren genom kollektivavtal. Efter många och hårda strider, där arbetsgivarna och högerpartiet (M) gjorde sitt yttersta för att förhindra utvecklingen, tecknades 1938 det så kallade Saltsjöbadsavtalet, som sedan dess legat till grund för alla kollektivavtal som tecknats.
I Linköping har den borgerliga majoriteten beslutat att avslå en motion till kommunfullmäktige som begär att kommunen kräver att det ska finnas kollektivavtal eller motsvarande villkor i företag som ska leverera varor eller tjänster till kommunen. Som skäl har man angett att det föreligger juridiska hinder. I Östergötlands landsting och många andra kommuner tillämpar man regeln om kollektivavtal, med samma lagstiftning som grund!
Vad det handlar om är naturligtvis politisk vilja. För Moderaterna och de borgerliga stödpartierna har önskedrömmen alltid varit att arbetsmarknaden ska vara som vilken oreglerad marknad som helst, det vill säga regleras av tillgång och efterfrågan. Priset för detta blir högt för de anställda.
För oss kommuninvånare borde det vara självklart att konkurrensen mellan företag som vill leverera till vår kommun ska vara på lika villkor, det vill säga samma spelregler. Seriösa företag som har avtal med sina anställda ska inte få sämre förutsättningar att konkurrera, än företag som genom dumpning av de anställdas villkor kan erbjuda lägre pris.
För att göra en jämförelse med Berlin-VM som nyss avslutats: Alla som tävlar gör det inom samma regelverk. Finns det till exempel en kvalgräns, då gäller den alla.
Den borgerliga majoriteten i Linköping anser att någon sådan kvalgräns inte ska finnas. Det är i sin ordning att företagen tvingas tävla på olika villkor. Det är pinsamt!
Bra att Socialdemokraterna reserverar sig mot detta beslut.
Mats Jägbro