Nu ser det ut som om vi - äntligen - kan få en spännande debatt om demokratin och maktfördelningen i Sverige. I DN har förre s-partisekreteraren Lars Stjernkvist och landshövding Björn Eriksson ifrågasatt Sveriges regionala nivå. Den bör staten stå för, där behövs inga folkvalda, menar de och har förstås fått mothugg bl a av östgötska centerpartister.
På samma debattsida har brittiske statsvetaren Vernon Bogdanor lanserat en ny debatt om över- eller mellanstatlighet i EU. Widar Andersson i Folkbladet har hängt på och vill att Persson & Blair ska bromsa trenden mot överstatlighet.
Det finns dock problem i dessa debatter. Vad gäller EU är det så att även om Persson &Blair ibland hyllar mellanstatligheten, har de båda för bara några veckor sedan undertecknat förslaget till nytt EU-fördrag. Det är ett tydligt, om än icke särskilt dramatiskt, steg mot överstatlighet. EU får makt på vissa nya områden, alla väl motiverade. EU får en mer gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för att matcha USA-dominansen i världen, och möjligheter till lagstiftning och praktiskt samarbete i kampen mot grov gränsöverskridande brottslighet, typ knark- och människosmuggling, terrorism osv.
Den "överstatliga" beslutsmodellen, med majoritetsbeslut i ministerrådet och medbeslutande med EU-parlamentet, blir i framtiden normalmodell om statsministrarna får som de vill. Då är det lite sent att nu, när fördragsförslaget inte längre går att ändra, börja lansera mellanstatlighet som grundidé.
Även hos Stjernkvist/Eriksson finns luckor i argumenten: De vill avskaffa den valda regionala nivån (landsting eller regionparlament), men säger väldigt lite om kärnfrågan: Vem ska då ta besluten, och hur ska demokratin utövas för vården, trafiken och de regionala utvecklings- och sysselsättningsfrågorna? Det kan väl inte vara meningen att detta ansvar ska fråntas demokratiskt valda och ansvariga politiker och läggas över på länsstyrelsetjänstemän?
Samtidigt: jag medger att det är lätt att kritiskt recensera sina meddebattörer, svårare att hitta lösningarna. Ändå är jag tacksam mot de apostroferade debattörerna, för vi måste få en rejäl och brett förankrad debatt om maktfördelning och demokrati i samhället när förtroendet för dagens politiker och organisationsmodeller sviktar.
Själv skulle jag, även om det är utmanande, för dagen vilja inskränka mig till ett konkret förslag: Vi bör lära av EU! Vid den senaste revisionen av EUs fördrag, och tidigare vid skapandet av stadgan för medborgerliga rättigheter, har förslagen för en gångs skull inte manglats fram i kommissionens slutna rum eller i det mellanstatliga ministerrådets hemliga diplomatiska förhandlingar. Istället skapades ett brett öppet "konvent" med företrädare för medlemsstaternas regeringar och parlament, Europaparlamentet, de kandidatländer som då inte ens var medlemmar, för regioner och kommuner, fackföreningar och arbetsgivare etc.
Vi borde göra samma sak, och gärna gå längre i riktning mot öppenhet och mångfald. Komplettera landshövding Svegfors ansvarskommitté med ett brett svenskt konvent. Företrädare för kommuner och landsting, riksdag och partier, och gärna forskning och folkrörelser, bör få lägga förslag till framtidens svenska demokratisystem. Ska vi ha landsting och regionparlament? Vem ska annars ta ansvar för vård, trafik, regional utveckling? Hur ska vi påverka EU:s beslut? Det skulle bli en spännande övning som kanske kunde bredda det politiska intresset.