Emma Svensson, Byrån mot diskriminering, skriver i sitt inlägg 25/9 att det är förståeligt att lagen om likabehandling i högskolan kan uppfattas som orättvis, när en person av underrepresenterat kön men med sämre betyg smiter före i antagningen. Vackert så. Dock blir hon sedan hård och obeveklig, när hon klart fastställer att sådan särbehandling inte är diskriminering.
Diskriminering kommer av latinet, och betyder skilja ut, särbehandla. Faktum är att lagen om likabehandling i högskolan, liksom en del ytterligare lagar - värnpliktslagen, lagen om barnbidrag, jämställdhetslagen är sannolikt de mest kända - tvärtom påbjuder statlig könsdiskriminering. Att man sedan väljer det mildare svenska uttrycket positiv särbehandling ändrar i grunden inte detta missförhållande. Diskriminering är diskriminering alldeles oavsett om man sätter in ordet positiv före. Smaka på orden "positiv apartheid" för jämförelse.
Det är naturligtvis så, att bördsprivilegier, i detta fall grundade på kön, lika lite som andra privilegier grundade på andra konstanter den enskilde inte kan ändra på, såsom härkomst, ursprung, hudfärg eller sexuell läggning, absolut inte hör hemma i ett modernt samhälle. De är tvärtom den värsta sorten. Eftersom de är påbjudna av staten enligt principen makt är rätt, innebär de ett massivt strukturellt förtryck.
Jag föreslår att all lagstiftning måste göras könsneutral. Det är det enda moderna. Det är det som är likabehandling. Det är dessutom det enda sättet att nå ökad rättvisa och jämställdhet. Kom med i den kampen Emma Svensson, eller ändra åtminstone namn på din byrå, till Byrån mot och för diskriminering.
FREDRIK LUNDELL