SJ har problem med förseningar, överfulla vagnar och dubbelbokningar. Skånetrafiken uppvisar likartade symtom.
Om regeringens höga svansföring i miljö- och klimatfrågorna ska få trovärdighet lär det bli nödvändigt för riksdagen att rucka på sitt gamla principbeslut om att varje trafikslag ska bära sina egna kostnader. Annars lär det ta tid att få fason på järnvägstrafiken.
Eftersom eldrivna tåg torde vara miljövänligast framöver borde betydande investeringar göras i underhåll och upprustning av vagnpark och spår - men också i utbyggnad av nya höghastighetsbanor och snabbtågset.
Då staten genom Banverket förvaltar järnvägarna och genom SJ äger dem bestämmer staten över investeringsanslagen och riktlinjerna för SJ:s prispolitik. SJ har en nyckelroll som miljöskonsamt trafikföretag och borde därför kunna undantas från det allmänna kravet på att ge god avkastning till staten.
Biljettpriserna är orimliga i förhållande till alternativ som flyg eller bil på längre sträckor - om man inte planerar sitt tågresande med tre månaders horisonter. För att få fler att resa med tåget borde staten öppna upp för konkurrens eller subventionera SJ.
Men det är för närvarande trångt på spåren och att öppna för konkurrens på de lönsammare delarna av stambanorna blir en krystad manöver om man inte samtidigt inskränker dagens trafikeringsrätt för SJ.
Att den förra regeringen eftersatte infrastrukturen borde inte få innebära att den nuvarande följer i samma spår.
Henrik S Järrel