Nyligen presenterade jordbruksminister Eskil Erlandsson den handlingsplan som vi i Förbundet Sveriges Småbrukare efterlyst sedan länge. Det gäller Erlandssons vision att göra Sverige till Europas ledande matland. Men efter att ha läst och begrundat handlingsplanen är känslan delad mellan hopp och tvivel.
Dokumentet ger en förskönad bild av nuläget och av vad regeringen hittills uträttat för att underlätta för småföretagande. Men jag väljer att bortse från den politiska retorik som präglar handlingsplanen och skärskådar de konkreta förslagen.
Småbrukarförbundet ställer sig bakom de flesta av de mål som presenteras i handlingsplanen, dock inte alla. Målet att livsmedelsexporten ska öka från ett värde av 50 miljarder kronor i nuläget till ett värde av 100 miljarder år 2020 är svårt att acceptera. Klimatförändringar och sinande tillgång på olja måste innebära ett drastiskt minskande av transporter.
Vi är också kritiska till den kraftiga fokuseringen på turismen. Småbrukarförbundet ser turismen som en nisch väl värd att ta vara på, men det viktigaste målet i det nya matlandet ska enligt vår mening vara att tillhandahålla alla Sveriges konsumenter en smakfull och näringsriktig mat fri från GMO och kemikalier, samt producerad i närområdet så långt det är möjligt.
Att det nu finns medel att söka för kompetensutveckling för primärproducenter och andra som önskar gå vidare med förädling är bra. Det finns i dag en stor efterfrågan på lokalt producerade livsmedel med inriktning på smak och kvalitet. Dessa produkter finns inte i de volymer som marknaden efterfrågar.
Det är möjligheterna till utbildning som utgör flaskhalsen. Om man ska nå målen i handlingsplanen måste utbildningsinsatserna öka. Eldrimner, ett nationellt resurscenter för mathantverk, som i huvudsak har svarat för utbildningen av de mathantverkare som finns i landet måste ges ökat stöd.
I andra länder, exempelvis Österrike, finns gymnasieskolor för slakt/styckning/chark. Produkterna säljs sedan av eleverna i skolans butik. Starta ett par sådana gymnasieskolor, med riksintag. Hur ska vi annars involvera ungdomen i arbetet med det nya matlandet? Om målet 10 000 nya arbetstillfällen ska nås krävs en väl genomtänkt utbildningsinsats.
Det finns mycket som är positivt i handlingsplanen, men ska den inte som många andra tjusigt formulerade målprogram hamna i något arkiv och glömmas bort krävs ett tydligt politiskt ledarskap. Finns det?
Åke Karlsson