Alla som vistas i Sverige har enligt lag rätt till akut vård och vård som inte kan anstå. Men detta gäller inte gömda flyktingar, barn undantagna. De tvingas betala vad vården kostar - vilket för många är ett omöjligt hinder att ta sig över.
Gömda flyktingar saknar identitetshandlingar och har därför begränsad tillgång till sjukvård. De har endast rätt till akut vård och får stå för kostnaden själv. Ett besök på akuten kostar omkring 2000 kronor, en förlossning cirka 20000 och en hjärtoperation 100 000 kronor eller mer. Till icke akut vård har de ingen tillgång. Ofta avkrävs papperslösa patienter dessutom kontant betalning och kan avvisas om de inte har råd.
I ett demokratiskt land som Sverige borde det vara självklart att patienter tas om hand oberoende av etnicitet, religion, politiska åsikter eller sexualitet. Och det är en skam att människor som söker vård sorteras bort för att de saknar eller har ett olämpligt pass. Dagens lagstiftning lever inte upp till FN:s konvention om mänskliga rättigheter.
Det strider mot viktiga humanitära principer och ställer samtidigt landstingets personal inför svåra etiska dilemman. Ska en läkare eller sjuksköterska behöva ta på sig rollen som kreditbedömare? Denna etik regleras dessutom inom socialpolitiken: Läkare och sjuksköterskor lyder i sin yrkesutövning under hälso- och sjukvårdslagen och i denna sägs ingenting om att vissa grupper ska exkluderas från vård.
Vid akut eller annan nödvändig vård för gömda flyktingar bör den medicinska vården och behandlingen komma i första hand och ekonomin i andra - allt i enlighet med FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter. Vi tycker att tiden inne för att fatta beslut om en humanare vårdpolicy för gömda flyktingar där medicinsk vård och behandling kommer i första hand.
Reza Zarenoe
Ralf Falkhede