Sverigedemokraterna har påbörjat sitt arbete i riksdagen. Höstens budgetförslag tydliggör deras ambitioner med att kraftiga nedskärningar ska göras på allt som rör bistånd, flyktingmottagande och integration. Kalkylerna är fluffiga och nationalismen lyser lång väg.
Fokus i SD:s politik ligger på att skära ned flyktingmottagandet och invandringen med 90 procent. Detta är en så låg nivå att Sverige skulle tvingas säga nej till människor som har flyktingskäl enligt Genèvekonventionen och vi skulle inte längre uppfylla FN-överenskommelser. De som får asyl ska enligt SD få leva med sin familj endast om de tar på sig fullt försörjningsansvar för äkta maka och make i fem år. Dessutom måste de betala cirka 40 000 kronor i en engångssumma till staten för den anhöriges språkundervisning och anpassning.
Vidare får man inte ha mottagit socialbidrag året innan man ansöker om att få hit en anhörig, ett svåruppfyllt krav eftersom många nyanlända idag tvingas vänta länge på sitt första jobb. Detta toppas upp med att båda makarna måste vara minst 24 år. En asylsökande som inte kan styrka sin identitet och nationalitet ska inte ens få sin ansökan prövad. Detta är bara några exempel på krav som SD ställer upp för att göra nålsögat till Sverige så litet som möjligt.
SD argumenterar att Sveriges gränser måste stängas för att vi inte lyckats med integrationen. Själva har de inga planer på att bidra till integrationen. Instegsjobben som alliansen infört och som innebär sänkt arbetsgivaravgift för nyanlända invandrare och flyktingar ska slopas. Etableringslotsarna, som från den 1 december ska guida nyanlända in på arbetsmarknaden, ska avskaffas. Diskrimineringsombudsmannen ska läggas ned. SD:s avskaffande av integrationspolitiken skulle leda till ökat utanförskap, ökade kostnader och större spänningar i det svenska samhället. Är det en förvärrad situation som SD vill uppnå, för att på så sätt få ökad livsluft?
Det är inte bara människor av icke-svensk bakgrund som ska få svårare att delta i samhällslivet. Även vi som tror på kvinnor på arbetsmarknaden och i beslutsfattandet, helt enkelt jämställdhet mellan kvinnor och män, bör vara vaksamma. Får SD bestämma ska jämställdhetsbonusen avskaffas, pappamånaderna försvinna, vårdnadsbidraget kraftigt höjas, genuspedagogik i förskolor och skolor tas bort, liksom att stödet till riksdagspartiernas kvinnoorganisationer ska slopas.
Sverigedemokraternas slogan är trygghet och tradition. Slutenhet och bakåtsträvande är en slogan som passar dem bättre.
KARIN GRANBOM ELLISON, RIKSDAGSLEDAMOT (FP)