Ove Brandes och Reinhold Castensson hävdar (17/2) implicit att Ostlänken (mellan Järna och Linköping) kommer att konkurrera med flyget och lösa bilträngselproblematiken mellan Södertälje och Stockholm.
Eftersom få flyger mellan Stockholm och Linköping sparas inte många flygresor, och då Järna ligger söder om Södertälje avlastas inte heller E4 norr om Södertälje.
Det är också tveksamt om de tunga godstransporterna kommer att flytta över till järnväg, eftersom det inte bara är en fråga om ledig spårkapacitet utan också handlar om hur beskattningen av godstrafik på väg ser ut.
Forskning visar entydigt att miljön gynnas mer med investeringar på annat håll, och då skulle inte heller den miljökostnad som en höghastighetsjärnväg orsakar i landskapet uppstå.
Jag är för järnväg och annan kollektivtrafik, och eftersom Ostlänken visar på en hyfsad lönsamhet är det värt att fundera på om den skall byggas eller inte. Om miljön gynnas, vore också detta bra. Det är dock viktigt att se till att skattepengar gör så stor nytta som möjligt.
Ostlänken kommer - om den blir av - att betalas endast med skattemedel och biljettintäkter. Precis som för Arlandabanan ser privata intressenter till att få tillbaka vad de lägger ut. Näringslivet är inte redo att skjuta till några pengar, utan lånar bara ut dem.
I ett mer långsiktigt perspektiv skulle en höghastighetsjärnväg ner till kontinenten kunna konkurrera med flyget, och om en ökad beskattning sker av godstransport på väg kommer mer att transporteras på järnväg.
Men innan vi vet vad en så lång järnväg kostar, och om politiker vill förändra transportbeskattningen, anser jag inte att en alltför visionär diskussion skall blandas in i Ostlänksdebatten. Visst är visioner bra, men de bör då relateras till kostnader och alternativa investeringar och förändringar.
ANDERS LJUNGBERG
Agronom och nationalekonom
Linköpings universitet