På debattsidan den 20/1 skriver näringsminister Thomas Östros bland annat att socialdemokraterna det senaste året "genomfört ett mycket stort antal satsningar för att göra det lättare att vara företagare". Regeringens besluts- fattande på området kännetecknas snarare av "vänta och se", anser enmansföretagaren BERTIL WAHLBOM.
Som enmansföretagare och konsult i juridiska frågor möter jag dagligen personer som ska starta egen verksamhet eller utveckla sin pågående verksamhet. De beslut som fattas i vardagen får positiv eller negativ verkan på resultatet redan påföljande arbetsdag. Det går inte att vänta och se, något som kännetecknar regeringens beslutsfattande.
Sänkt arbetsgivaravgift är förvisso positivt men inte en tillräcklig åtgärd för en företagare som står i valet och kvalet att anställa. Det är så många andra frågor som är viktigare vid själva beslutsfattandet om man ska anställa ytterligare en person
I mitt eget fall skulle jag behöva en omsättningsökning med 50 procent innan jag själv får ut något av en ytterligare anställd. En tillfällig sänkning av arbetsgivaravgiften för den först anställde utgör inte tillräcklig stimulans för egenföretagaren för att påta sig ansvaret för regerings misslyckade arbetsmarknadspolitik. Dessutom har de sista tio åren visat att man aldrig kan lita på att regeringens beslut är långsiktiga och ska stå emot kursändringar till följd av maktkampen.
De reformerade 3:12-reglerna med slopad arvs- och gåvoskatt var ett steg på väg, men med tanke på att upp emot 85 procent av fåmansföretagen liksom jag inte berörs direkt av dessa regler påverkar inte heller detta mitt beslut om ytterligare anställning.
Att företagens skatteadministration ska minska fram till år 2010 är positivt, men med tanke på att regelsystemet redan i dag är så komplext att de flesta inte själva kan skaffa sig en överblick utan tvingas anlita dyrbara revisorer, påverkas inte ekonomin positivt. Regelsystemet har hittills inte blivit enklare och effektivare, vilket utlovades redan vid 1992 års skattereform.
Som egenföretagare med 50--60 timmars arbetsvecka ser jag en satsning på forskning och utveckling i mindre företag på 900 miljoner kronor som positivt, men det påverkar inte mitt beslut att i morgon påta mig ansvaret för en annan persons framtid. Summan är också i sitt sammanhang närmast skrattretande liten med tanke på att småföretagarna redan i dag mångdubbelt levererar in i skatter och avgifter.
Att systematiskt förbättra villkoren för företagarna är en positiv inställning av en näringsminister, men det borde egentligen vara en självklarhet. Och framför allt, det räcker inte i ljuset av vardagens slit. Egenföretagare möter dagligen problem vid kontakter med kommuner, landsting och andra myndigheter, där byråkrati, beslutsånger och egen makt står i första rummet.
Vi behöver en ny näringsminister som ser till näringslivet förutsättningar och verkligen skapar den dynamik som Sverige behöver.