Miljöpartisten Annika Lillemets skriver (12/1) att minskad konsumtion skulle ge en bättre miljö och värld. Men det är precis tvärtom. Det är handeln mellan människor som har skapat den välfärd vi tar för given.
Världen blir bättre genom ökad handel. Sedan 1981 har antalet som lever i absolut fattigdom minskat med 500 miljoner och sedan 1995 har utvecklingsländerna i genomsnitt haft en högre ekonomisk tillväxt än den utvecklade världen. Detta visar sig i exempelvis spädbarnsdödligheten, som sedan nästan har halverats i utvecklingsländerna. Detta hade inte varit möjligt utan de bättre ekonomiska förhållanden de här länderna har fått genom att delta i världshandeln.
Inte heller miljöproblemen kan lösas med mindre konsumtion. Lillemets skriver att ekonomisk tillväxt kombinerad med minskade koldioxidutsläpp är orealistiskt. Det kan först tyckas självklart att ökad konsumtion kräver mer resurser och därför bidrar till att försämra miljön. Men det stämmer inte. En rad miljöproblem har minskat i omfattning under senare decennier. Bara sedan 1990 har de svenska utsläppen av kvävedioxid minskat med 35 procent, utsläppen av svaveldioxid med 63 procent och partikelutsläppen med 20 procent.
Det är viktigt att vi inte slår oss till ro. Ju bättre vi får det desto fler miljöförbättringar har vi råd med och desto mer pengar kan gå till forskning inom miljöteknik Den viktigaste rollen Sverige kan spela för att bekämpa miljöproblemen handlar om teknikspridning och innovationer.
Näringslivet är berett till konstruktiva insatser både inom miljö- och välståndsarbetet. Men vi kommer inte att acceptera den verklighetsbeskrivning som Annika Lillemets vill ge - att det är tillväxten, konsumtionen och företagen som är bovarna i dramat.
Sofie Elmström