För alliansregeringen innebar årets valresultat ett bakslag. Moderaterna gjorde visserligen ett lysande val, men de tre mindre regeringspartierna gick tillbaka, regeringen fick inte egen majoritet och Sverigedemokraterna blev riksdagens vågmästare. Sverige har därmed hamnat i ett besvärligt parlamentariskt läge. Och den uppkomna situationen är i hög grad självförvållad genom alliansregeringens taffliga hantering av sjukförsäkringsfrågan.
Redan veckan efter valet gick ledande regeringsföreträdare ut och talade om justeringar i sjukförsäkringens regelverk och erkände indirekt alliansregeringens misslyckande. Enligt Maud Olofsson ska inga människor behöva komma i kläm. I förhandlingarna om regeringsdeklarationen kräver Centern en översyn av sjukförsäkringen. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) vill täppa till alla hål som kan uppstå. Regeringen har också beställt en granskning av hur det nya regelverket fungerar.
Redan då besluten om förändringarna i sjukförsäkringen togs under 2008 stod det klart, att utförsäkringarna av långtidssjukskrivna skulle börja gälla nära valet 2010. Den hätska sjukförsäkringsdebatten under december månad 2009 resulterade i vissa uppmjukningar i regelverket, men innebar också ett politiskt självmål från alliansregeringens sida. Det beräknas att drygt 300 000 väljare lämnade regeringspartierna under denna period.
Under hela valåret fortsatte den mediala rapporteringen om stora brister i den nya sjukförsäkringen, då enskilda individer kom i kläm på ett förödmjukande sätt. Alliansregeringen kände väl till detta, men vägrade att vidta några åtgärder.
I valrörelsens slutskede var den rödgröna oppositionen hårt pressad av dåliga opinionssiffror och gick då till offensiv i sjukförsäkringsfrågan. Den stora mediala uppmärksamheten kring utförsäkringen av svårt sjuka Annica Holmquist gav oppositionen draghjälp, men kom mycket olägligt för alliansregeringen. Dels därför att statsråden enligt regeringsformen inte får uttala sig i enskilda förvaltningsärenden, dels därför att regeringen helt uppenbart hade hanterat sjukförsäkringsfrågan på ett undermåligt sätt.
Valresultatet visade att alliansen var mycket nära att få egen majoritet. Av allt att döma ledde debatten om sjukförsäkringen i valrörelsens slutskede till ett väljarflöde från alliansen till de rödgröna. Och det räckte för att alliansregeringens partier skulle hamna i minoritet och vad värre var - bana väg för Sverigedemokraternas vågmästarroll i Sveriges riksdag.
Det var sjukförsäkringsfrågan som sänkte alliansen och skapade dagens komplicerade parlamentariska situation. Alliansregeringen har ett stort ansvar för detta.
NILS-ERIC HALLSTRÖM, FIL.DR, STATSVETARE