Äldre behandlas som kroppar utan integritet, utan själsliv och utan intressen. Det hävdar Thorbjörn Larsson i ett betänkande som överlämnats till regeringen.
Äldreomsorgen är i långa stycken organiserad utifrån fördomar skriver Larsson i DN.
I betänkandet föreslår han en slags värdighetsgaranti - en lagstadgad nationell värdegrund för äldreomsorgen. Han föreslår också en ny bestämmelse i socialtjänstlagen.
Av dessa hårda ord att döma skulle man kunna tro att allt är elände. Fullt så illa uppfattar nog inte allmänheten att det är. Men visst existerar det problem som ibland kommer fram och som inte borde få hända. I och med utredningen skulle man kunna hoppas på att några nya goda idéer skulle få mer utrymme. Tyvärr är risken stor att det mesta kommer att rulla vidare som förut, eventuellt med små försök att utöka antalet platser inom äldreomsorgsboende för att åstadkomma en förbättring i den ansträngda situationen. Kostnader anges ofta som skäl för begränsningar när det gäller utveckling. Ändå är det nödvändigt att det händer något för att möta framtiden och den ökning av antalet äldre som kommer att komma.
I stället för att inrikta sig på att bygga äldreboende för dementa, borde det skapas boenden där det finns en blandning av äldre - där en del har en viss förmåga att klara vissa saker själva. Gislavedsparet i 90-årsåldern som varit gifta i 63 år och som nyligen nekades att få bo på samma vårdboende, visar tydligt på en stor brist i systemet. Det är just sådana situationer vi borde kunna undvika. Socialtjänstlagen är inte tydlig när det gäller den här typen av fall, säger beslutsfattarna i Gislaved - makan är i stort behov av vård medan maken inte anses ha tillräckligt behov av vård.
Jag hävdar att man i någon kommun borde göra allvarliga försök att skapa ett differentierat äldreboende knutet till forskning, för att kunna möta de behov vi kommer att se i framtiden. Ett bra attraktivt äldreboende skulle kunna skjuta upp inträdet i det dementa tillståndet. Missnöjda äldre blir ofta deprimerade, vilket kan leda till demenssjukdom. Min önskan har länge varit att detta borde kunna åstadkommas i Motala, men mina idéer har inte mötts med något intresse bland våra övriga politiker. Det skulle kunna bli ett riktigt lyft för Motala om vi kunde vara föregångare till något annorlunda och bättre för framtidens äldreomsorg.
Vi behöver också bra arbetsplatser för den personal som har känsla för att vårda. Det är inte svårt att inse att om arbetssituationen kräver att de anställda alltid finns till i alla lägen för dementa åldringar blir bördan stor och risker för otillräcklig vård blir resultatet.
Anna-Lisa Hagenborg