Jörgen Johansson och Lena Ek skriver i Corren (26/6):
Skarven finns i dag med på EU:s lista över hotade fågelarter. Att skydda hotade arter är ett viktigt och prioriterat arbete, men det är inte rimligt att skarven - som inte på något sätt hotas av utrotning - finns med på denna lista. Det är heller inte rimligt att en icke hotad art omfattas av ett så starkt skydd att annan natur och annat djurliv helt försvinner från platser där skarvar häckar. Det är inte att värna om en biologisk mångfald.
Storkarven som art kanske inte är hotad men den bidrar faktisk till en ökad biologisk mångfald! Skarven slår sig ned på en ö i skärgården eller i en insjö. Dess spillning dödar mycket riktigt det mesta på ön men inte allt. Sedan kommer det väsentliga: de arter som dör är nästan uteslutande icke hotade arter.
Om man sedan tittar i ett lite längre perspektiv, vilket man alltid skall göra när man bedömer effekter i natur och miljö, så kommer skarven efter en tid att lämna ön. Till exempel när träden, som de häckar i, faller ned helt eller när vi styr bort dem med äggprickning eller riktad jakt.
Då sker något intressant. Pionjärarter kommer att börja återbesätta ön, allt från mikroorganismer, mossor, lavar, örter, gräs, insekter, fåglar och däggdjur. De flesta av dessa arter, kära EU-parlamentariker, är starkt hotade!
Den miljö som skarven lämnar efter sig är mycket ovanlig och värdefull och den dynamik den bidrar med är ytterst gynnsam för den biologiska mångfalden. Allt detta är enkel ekologi.
Jag vill gärna upplysa dem, vars röster ni fiskar efter, att storskarven inte påverkar den biologiska mångfalden negativt - utan tvärtom. Dessutom anser jag personligen att vi kan avvara några öar för mångfalden.
Christer Eriksson