Regeringens skattesänkarpolitik har ett näst intill obefintligt stöd hos svenska folket.
Bättre sjukvård, barn- och äldreomsorg, skola och kollektivtrafik står betydligt högre på vanliga löntagares önskelista än skattesänkningar. Det visar en omfattande opinionsundersökning som Sveriges kommuner och landsting (SKL) gjort.
På frågan om man vill ha sänkt skatt eller bättre kvalitet i äldreomsorgen svarar 93 procent av de tillfrågade att de vill ha bättre kvallitet och inte sänkt skatt.
Siffrorna för skola och sjukvård är liknande, 91 procent vill inte ha sänkt skatt utan bättre kvalitet.
Inte inom något av de sju politiska områden som SKL undersökt är det fler som vill sänka skatten än de som vill förbättra kvalitén. Att säga att stödet för skattesänkningar är minimalt är inte någon underdrift.
Medborgarna är inte bara kritiska till att sänka skatten - de flesta kan även tänka sig att höja skatten.
85 procent av de tillfrågade är villiga att betala högre skatt för bättre kvallitet inom sjukvården, 83 procent för att förbättra äldreomsorgen och 79 procent för att förbättra kvaliteten inom skolan. Undersökningen visar att de som är mest villiga att betala skatt är arbetare och unga, det vill säga de som i dag har de lägsta inkomsterna.
Detta är siffror som är graverande för den borgerliga regeringen och visar tydligt att de saknar någon verklig förankring i människors vardag. Visserligen kan man inte bygga politiken kring opinionsundersökningar. Men det blir uppenbart att det är ett demokratiskt problem när stora delar av befolkningen faktiskt direkt avvisar den borgerliga regeringens politik.
Resultatet är dock lovande för framtiden. Det svenska folket vill ha en gemensam välfärd där resurserna fördelas mer rättvist. Ett system där behoven och inte plånboken ska styra.
Vänsterpartiet har en lång rad förslag på hur kvaliteten kan förbättras inom äldreomsorgen, skolan och sjukvården. För detta krävs det resurser som finns redan i dag. Tyvärr väljer dock den borgerliga regeringen att slösa bort dessa på skattesänkningar åt de redan rika.
Emil Berg