I dag (måndag) debatterar riksdagen propositionen om en ny skogspolitik. Hela Sverige ska leva anser att de sociala målen för skogspolitiken måste jämställas med produktions- och miljömålen. Först då kan vi uppnå ett hållbart skogsbruk.
Den svenska skogsnäringen tror att hållbarhet bara handlar om att producera så mycket virke som möjligt utan att allvarligt skada naturen.
Det är fel. Det räcker inte. Hållbarhet handlar också om att uppfylla sociala mål i samma omfattning som produktions- och miljömålen. Det slogs fast redan vid den stora världskonferensen i Rio de Janeiro 1992. Det är 16 år sedan, men den svenska skogsnäringen agerar som om uppgörelsen inte fanns.
Budskapet har tydligen inte heller nått regeringen. För ett par månader sedan presenterade jordbruksdepartementet den proposition för en ny skogspolitik i Sverige som nu ska debatteras i riksdagen. Trots att utredaren Maggi Mikaelsson föreslog förändringar för att få med sociala mål i den svenska skogspolitiken, fortsätter jordbruksdepartementet i gamla spår genom att inte göra några förändringar där. Det är häpnadsväckande och ansvarslöst!
Detta felgrepp utmärker tyvärr också certifieringen av storskogsbruket. Hela Sverige ska leva ingår i FSC-certifieringens så kallade sociala kammare, men vi har mycket svårt att få gehör för våra ståndpunkter om de sociala målen. Det finns ett stort motstånd mot att vanligt folk i skogsbygderna ska få något som helst inflytande över hur skogarna brukas.
Storskogsbrukets ensidiga lönsamhetskrav blir därför det som även framöver kommer att styra om inte regeringen ryter till och tar sitt ansvar för hållbarheten.
Vad är då sociala mål?
Sociala mål handlar om att ge goda livsvillkor för dem som bor i våra skogrika bygder. Det handlar om lokalt inflytande och att skapa handlingsutrymme för idérika människor, så att de kan förverkliga nya affärsidéer, etablera företag och därmed skapa nya jobb. Men de måste se det som möjligt att påverka sin situation.
Ett exempel är entreprenörerna inom den snabbt växande turismnäringen som har naturen som bas för sin verksamhet. Det borde vara självklart att skogsbruket har en dialog med människorna som bor i bygderna och att de samspelar om åtgärder påverkar livsmiljön och ekonomin.
Det behövs alltså en politik som tydligare pekar ut riktningen för storskogsbruket. Den svenska skogspolitiken ska vara i samklang med övrig samhällsutveckling och följa med i den internationella utvecklingen - helst ligga i framkant och inte som nu släpa efter. Sveaskog med nytillträdde ordförande Göran Persson borde kunna vara ett föredöme.
Jämställ de sociala målen för skogspolitiken med produktions- och miljömålen. Då styr vi mot ett hållbart skogsbruk i alla dess dimensioner. Då skapar skogsbruket utveckling i skogsbygderna - också!
Karl-Erik Nilsson