Ingen märker väl om man pressar in ett barn till i en förskolegrupp eller en klass? Så verkar politikerna resonera. I dag är det ekonomin i kommunerna som styr verksamheten. Men den styr bara de verksamheter som låter sig styras. Skola och barnomsorg är tacksamma områden med röstsvaga brukare (= barn och elever) där man inte ser skadan av neddragningarna förrän kanske flera decennier senare.
På senare tid har bland annat Corren uppmärksammat problemområden inom den svenska skolan. Skolområdet är brett och omfattar allt från starten i förskolan till gymnasiet. Nu väljer jag att fokusera på förskolan, då det är där allting börjar. Buller, på grund av olämpliga lokaler och för stora barngrupper är bara exempel på vad vi utsätter våra barn för dagligen. Skolverket har med sina föreskrifter länge påpekat att barngruppers storlek inte bör vara mer än 15 för barn över tre år. För de yngre borde det vara ännu färre. Men allt detta ihop med den samlade erfarenheten, ignoreras av de styrande. Resurserna minimeras så till den grad att Linköping får statuera dåligt exempel i en rikstidnings debattartikel (DN, 24/6). Och det är just de knala resurserna som får styra organisationen av hela förskolan, inte behoven. Många förskollärare vänder ut och in på sig för att försöka uppnå den ambitiösa läroplanen för förskolan. Några ger upp tyvärr och bedriver barnpassning, eftersom alternativen saknas.
Modet att sätta ner foten och säga: "Jag litar på expertisen! Så här kan vi inte ha det längre!" saknas i dag. De flesta är rädda att gå utanför ramarna och skapa kostnadskrävande förändringar i verksamheten. Enkla argument som lokalernas standard, används som i stället som ursäkt.
Nej, kära politiker, det spelar ingen roll hur lokalerna ser ut, eller hur mycket personal man har. Det är gruppens storlek som har betydelse för barnen, hur många jämnåriga som lärarna har att hålla reda på, hur mycket kontakttid barnet får med de vuxna.
Det är viktigt att barnen inte är för många, för ljudnivån som stressar barnen. Välutbildad personal kan kompensera för mycket, men det finns gränser även där.
Därför efterlyser jag nu politiker som törs satsa på vår framtid. Det är i förskolan och skolan allting börjar, det är dessa barn som kommer att bli morgondagens entreprenörer, företagare, lärare och läkare. Resultatet av modiga politikers satsning kanske inte låter sig ses omgående, såsom ett simhallsbygge. Men om 10-15 år kommer era väljare att tacka er!
Sandra Wahlström
Ordf. Linköpings lokalavdelning Lärarförbundet