I lördags, den 14 november, var det Världsdiabetesdagen. Omkring 250 miljoner personer beräknas för närvarande ha diabetes. Om inget görs uppskattas antalet stiga till cirka 400 miljoner inom 20 år. Antal barn som insjuknar i diabetes ökar i Sverige. Det rör sig om närmare 800 barn årligen. Antalet nydiagnostiserade små barn har fördubblats på 20 år. Det här ställer stora krav på stöd i skolan. Situationen varierar förstås mellan olika skolor.
Diabetes i skolan 2008, en enkätstudie som gjorts på barn i grundskolan visar att barn med diabetes ibland inte får den hjälp med egenvård i skolan som de behöver. Bara 50 procent av barnen i åldrarna 6-12 år uppgav att de fick adekvat hjälp. Sämst hjälp fick barn på mellanstadiet. Vi Folkpartister tycker att barn med diabetes måste få en starkare ställning i samhället.
Många barn saknar en vuxen person som tar huvudansvaret för att barnens egenvård fungerar under skoldagen. 45 procent av barnen är osäkra på om de kan få hjälp vid insulinkänning i skolan. Ungefär hälften av föräldrarna upplever att lärarnas kunskaper om diabetes är bristfälliga. De upplever att mycket av ansvaret hamnar hos dem. Det förekommer ofta att föräldrar medvetet underdoserar sina barn med insulin. Anledningen är att föräldrarna är rädda för att barnen ska få en känning, det vill säga hypoglykemi, något som kan leda till yrsel, svettningar och - i värsta fall - medvetslöshet. Men underdosering kan, om det pågår under en längre tid, innebära en hel del allvarliga komplikationer; bland annat hjärt-kärlsjukdomar, skador på njurar och ögon.
Enligt Skolverkets regler har skolorna ett mycket tydligt ansvar för att barn och ungdomar med diabetes får ett ålders- och utvecklingsanpassat stöd i sin egenvård. Men dessvärre tar inte alltid skolorna sitt ansvar. Skolsjuksköterskan står ofta för den medicinska informationen till skolans personal tillsammans med barndiabetesteamet på närmaste sjukhus och föräldrarna. Däremot så deltar skolsköterskan sällan i den dagliga diabetesvården. Rapporteringen om nyupptäckta diabetesfall kommer dessutom inte alltid fram i tid till skolsjuksköterskan.
Vi tycker att samarbetet mellan skol- och diabetessjuksköterskorna ska förstärkas ytterligare och att information om barn som nyligen fått diabetes ska omgående skickas in till skolsjuksköterskan.
Även skolans kostpolicy och den mat som serveras är viktig. Respekten kring kostens betydelse för god blodsockerbalans negligeras på många håll. Barnens blodsockerstatus utsätts dagligen för berg- och dalbanor. Respekt för och kunskapen om hur olika livsmedel påverkar insulinbehovet måste förbättras och spridas. Det är dags att skolan blir en tryggare värld för barn som har, eller riskerar diabetes.
Reza Zarenoe
Samad Tiemori