Åter har vi fått läsa om vindkraftsverkens varande eller ej. Jag blir både ledsen och arg när man ylar om förfulandet av landskapet, liksom rädd för att man ska ta dessa åsikter på allvar. Vi behöver vindkraften som är både renare och smartare än någon annan energi människan kan ta fram - förutom "åkarbrasan" förstås!
Fjellman skriver om hur åkerlandskapets skönhet förfulas av vindkraftssnurror men jag är av en annan mening. Dagens jordbruk är en storskalig industri som kräver allt mer energi i takt med ökad konkurrens och efterfrågan. När jag ser ut över enorma åkrar är det mark som besprutats med gifter och kemiska gödningsmedel. Inte bara vida vidder utan även till diken, förlorade vattendrag och våtmarker. Jag ser övergödda sjöar och hav där dessa diken spytt ut sitt sjuka vatten. Vatten som aldrig porlat och slingrat sig fram genom naturens egna reningsverk och syresatts och ej heller fått komma flora och fauna till del. Var finns skönheten i det?
Själv finner jag skönhet i miljöanpassat jordbruk, beteshagar, åkrar och våtmarker i skön harmoni. Jag ser skönhet i vindkraftverkens konstanta snurrande i vetskap om att här alstras energi som aldrig sinar och aldrig kommer påverka vår natur i negativ mening. "Vindsnurrorna" är inte heller en nymodighet, förr stod ju väderkvarnar i varje by. I dag ser man de kvarnar vi har kvar i landet som ett kulturarv och varför kan det inte bli så med dagen snurror. Tekniker, arkitekter och konstnärer kan säkert borga för att man kommer att bygga praktfulla vindkraftsanläggningar i harmoni med omgivningarna. Vindsnurror som kan stå för skönhet såväl som monument över att visheten äntligen segrat. Måtte alla bakåtsträvare tänka efter ett par gånger till och fundera över vilken sorts värld vi vill lämna över till våra barn.
Charlotta Franzén